Helena Hägermans intresse för sömnad och kläder väcktes redan i barndomen. I företaget Helullina syr hon nu upp feminina kläder i naturmaterial åt en trogen kundkrets. “De gillar min stil och vill ha något unikt”, säger hon.
Foto: Karin Diffner

Helena syr unika kläder med liv och historia

SMEDJEBACKEN. Redan som sjuåring sydde hon sin första kjol. I dag har Helena Hägerman en fast kundkrets som vill ha unika, feminina kläder i naturmaterial. – Det är himla roligt att kunna sy och jag är så tacksam att jag fått det i mig, säger hon.

När man öppnar den röda dubbeldörren till Hellulinas i By är det som att stiga in i en annan tid. Här i det gamla huset på Kyrkogatan har Helena Hägerman skapat en känsla av damkonfektionsbutik från förra sekelskiftet.
Men även om stilen på de flesta plaggen är gammaldags så ser man vid en närmare granskning att de är prydda med moderna detaljer som texter, färgglada knappar och leopardmönstrade band.
– Det måste vara lite humor i kläderna också, säger designern och sömmerskan.

Själv påminner Helena den här dagen lite om en gammaldags skolfröken i grön, hellång linneklänning med brosch i halsen, stickad jumper, uppsatt hår och runda glasögon. Hon ger ett lite strängt intryck men har nära till skratt – som när hon berättar om namnet på sitt företag, Helullina.
– Eftersom det ligger granne med kyrkans hus så var det i början flera som trodde att det var något religiöst – som Halleluja.
I själva verket är namnet en kombination av hennes eget namn och naturmaterialen ull och lin som är det Helena själv helst arbetar med.

Helena visar in i syateljén bakom butiken där hon bland kläder på trägalgar, trådrullar och högar med tyg har dukat upp kaffe, kakor och sockerskål – med tillhörande sockertång. Hon berättar att kvinnorna i hennes släkt alltid tyckt om och varit duktiga i sömnad. Hennes egen bana började redan som sjuåring.
– Jag och min syster hade fått ett tyg som vi skulle göra gardiner av till lekstugan. Men jag tyckte det var så fint att jag satt uppe hela natten och sydde en kjol – med björntråd – medan min syster sov.
När föräldrarna såg den handsydda kjolen fick flickorna i stället följa med till farmor och lära sig sy på symaskin.
Helena valde hemteknisk linje på gymnasiet, gick väv- och sömnadskurser och trodde länge att hon ville bli textillärare.
– Men det bleknade efter att jag vikarierat som lärare, berättar hon.
Varför då?
– Allt skulle gå så fort i skolan och så fanns det, i alla fall på den tiden, en snålhet med material.

I stället jobbade Helena på bageri ett par år och har därefter arbetat i 35 år inom dagverksamhet för pensionärer i Smedjebacken. Parallellt har hon alltid sytt sina egna kläder, något som rönt en hel del uppmärksamhet.
– Folk började kommentera mina kläder och undrade var jag köpt dem.
Helena använder bara naturmaterial och är förtjust i enfärgade eller ofärgade kläder. Hon beskriver sin egen stil som tidlös och lite gammaldags.
– Men jag gillar modern stil också. Jag är fri i mitt skapande och kan blanda lite hej vilt.

I slutet av 1990-talet gick Helena en ettårig utbildning i folkligt mode på Sätergläntan och bildade därefter sin firma Helullina.
Till en början hade hon firman på deltid och sydde hemma på loftet till Hägermanska gården. Efter att hon och maken Tage köpt huset som en gång inrymde Västerbergslagens första apotek öppnade hon en butik i nedre plan.
Det senaste sju åren har sömnad varit Helenas huvudsyssla. Hon har en fast kundkrets på ett 50-tal kunder från närområdet och från Stockholm.
– De vill ha något unikt och kan ha ett förslag från början och så resonerar vi oss fram till material och modell. Det är inga snabba ryck utan en ganska lång process, förklarar Helena.

De flesta beställningar handlar om klänningar, kappor, blusar och tunikor. En klänning kostar beroende på materialet runt 2 000 kronor. På en termin hinner Helena sy mellan tio och 15 plagg, vilket innebär att hon långt ifrån blir rik på sin sömnad.
– Det är en viss förtjänst, men det går inte att försörja sig på det. Därför har jag stängt på somrarna och jobbar då med trädgårdsarbete, berättar hon.
– Men det är kul att variera och jag är glad att jag får utlopp för min kreativitet.

Helenas kreativitet har också resulterat i att hon gärna tar vara på gamla textilier och har ofta en historia bakom varje plagg. Till exempel har hon stickat sin tröja med Wåhlstedtsgarn från 1950-talet som var tänkt att vävas tyg av till Sas flygplansstolar.
Hon använder också gärna spetsar, broderier och tygstycken av gamla lakan, dukar och överkast i sina kreationer.
– I början tycke jag det var svårt att klippa i ett sådant tyg, men nu tänker jag i stället att jag räddar det. Om det bara ligger i ett skåp så blir det till slut förstört av permanenta veck eller av att det gulnar. Då är det mycket bättre att använda dem i ett klädesplagg, säger hon.

Helena gillar opera och har under många år sytt scenkläder åt operasångerskan Maria Keohane. Hon inspireras också av folkmusik och har länge haft två drömkunder inom den genren.
– Det skulle vara väldigt kul att sy åt Lena Willemark och Sofia Karlsson.
Vad är roligast att sy?
– Svår fråga, men det är nog att lägga till detaljer som förhöjer plagget. Men det får inte vara för mycket.
Är det något du skulle vägra sy?
– Ja, i syntetiska tyger.

Fakta/Helena Hägerman.
Ålder: 62 år.
Bor: I By i Smedjebacken.
Familj: Maken Tage, 65, sonen Erik, 37, hans sambo Sandra samt barnbarnen Signe och Sigrid.
Yrke: Sömmerska.
Intressen: Främst sömnad men också att vara med barnbarnen, plocka bär och svamp och att sticka.

Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS