Det vankas tjuveri och rackarspel på Kulturhuset.
– Jag inspireras av mitt liv och min omgivning, och sedan lägger man till egna känslor och fantiserar fritt, anför en entusiastisk manusförfattare inför snart stundande premiär.
Januari signalerar inte sällan sunkiga symfonier stadda i kontoutdragets förlamande mollfigurer. Humorgudar hör dock bön – 2020 utgör månadens 24:e dag löningsfredag och som sammet på sylten begår Swing Models premiär av sin senaste skrattkramp ”Tjuveri och rackarspel… eller vem f-n är Lennart!”.
Tongivande komedidynamon Pigge Hesselman har ånyo plitat ned ett synnerligen muntert manus. Vars galna underströmmar och draperi av dårskap torde kräva hörselkåpor hos samtliga närvarande på breddgrader från Slaggen till Skuggarvet.
Det här med humor ligger honom varmt om hjärtat.
– I det jag skriver kommer mycket inifrån mig själv, reflektioner av min omgivning och dråpligheter i mitt eget liv. Alla har sin grej. Jag har en ådra för det komiska, och det är något jag är glad över på flera vis.
– Karaktärer, repliker och händelser är inte sällan inspirerade av sådant jag snappat upp från det man ibland hör folk prata om ute på stan. Får jag då känslan att “det här verkar ju helt vansinnigt”, då finns det ofta något där att göra en hel del humor av, förklarar Pigge Hesselman med ett skratt.
Och avslöjar att han bredvid verk för scenen också jobbar på en barnbok.
– Den har jag skrivit på länge, men den ligger där och väntar att bli färdigställd när jag får tid att ta det lite lugnare.
– Tänkte även försöka få den tonsatt, nämner han i anslutning till detta för framtiden spännande projekt.
Alstren som fötts i hans fantasi och som absorberats via livets resa är till dags dato många – och det senaste bär alltså titeln ”Tjuveri och rackarspel… eller vem f-n är Lennart!”. En hejdlös fars som i januari och februari tar Kulturhusets scen i anspråk. En scen som i denna skapelse gör plats för åtta skådespelare och sedan tillkommer ett knippe viktiga kuggar i maskineriet bakom kulisserna.
– Jag har glädjen att jobba med ett rutinerat gäng som samtidigt är fantastiska människor. De bästa man kan spela fars med i Dalarna, berömmer Pigge.
Intrigen och utlevelserna i den samlade ensemblens prestationer finner näring i Hesselmanska pennpiruetter som resulterar i en laddad brygd som gjord för att svämma över på alla håll och kanter. En snabbresumé av handlingen introducerar karaktärer som “Jerry”, “Ove”, Tompa”, “Barbro”, fikafanatiska grannen “Anette”, kommissarie “Klara Eriksson”, stöldgods, ödlekrubb, en stulen kinesisk vas, askan av “Jerrys” pappa – som hette Lennart… och givetvis bär hela föreställningen en lika oväntad clou som spektakulär lösning på hela den humoristiska härvan.
För manusförfattaren var skrivarprocessen denna gång ovanligt lång, cirka 4,5 månader.
Något som hittar sin orsak i att året 2019 landat tunga ting i tillvaron.
– Min sambo Eva har varit väldigt sjuk, och så dog min mamma, berättar en öppenhjärtig Pigge Hesselman i väna ordalag.
– Eva är glädjande nog på bättringsvägen, även om det kan ta tid, utvecklar han.
I en känslomässigt brännande vardag blev skapandet ett sätt att andas och finna ny styrka.
– Att ha det här vid sidan av ger så mycket glädje, och det kändes väldigt fint att kunna sitta och skriva lite, säger Pigge Hesselman i ett tonfall präglat av ödmjukhet inför livet, komedi och magin däremellan.
