Det har varit omtumlande dygn för SVT-journalisten Diamant Salihu. När Annonsbladet når honom på telefon två dagar efter prisutdelningen sitter han i en bil med hustrun Linda, på väg för att prata inför en grupp journalister från Finland.
Det var förra torsdagen som Diamant Salihu vann Stora Journalistpriset i kategorin Årets röst. Och det var rejält nervöst innan vinnaren avslöjades.
– Alldeles innan, så hade jag ont i magen faktiskt. Jag förstod att jag aldrig skulle komma så nära ett sådant här pris igen. Jag kände också att jag representerade så många människor, alla som deltagit i boken och min familj, vänner och släkten i Kosovo, berättar han.
När sedan motiveringen till vinnaren började läsas upp och jublet från kollegorna steg i lokalen, då förstod han att han vunnit.
– Jag är jättestolt och rörd, det är ett hedrande pris och konkurrensen var hård, säger Diamant.
Juryns motivering löd bland annat ”när nyheterna om mördade unga män blir vardag, berättar han med insikt och nyanser om kriget som tycks pågå tills alla dör”.
I sin bok ”Tills alla dör” skildrar Diamant Salihu den våldsamma konflikten mellan de rivaliserande gängen Dödspatrullen och Shottaz i Stockholmsområdet Järva. Och alla de människor som lever med den världen nära inpå.
I fokus är den brännande frågan varför våra unga dödar varandra.
– Mitt jobb handlar om att hitta röster som inte alltid får, vill eller törs höras. Och jag måste röra på fötterna för att hitta de rösterna, säger han.
Med boken hoppas Diamant Salihu bland annat att det ska väckas större förståelse för vad som händer och att man kanske kan hitta gemensamma lösningar. Det som händer i de här områdena angår oss alla, menar han.
– Det här är en extrem situation som vi står inför med våldet så nära. Det är så många som är döda redan och det eskalerar fort.
Och han menar att som journalist får han inte väja för det svåra.
– Vi måste våga prata om det och sluta skylla på varandra. Vad är det som inte funkar? Det här handlar inte om invandrare mot svenskar, utan bristen på jämlikhet.
Att skildra den gängrelaterade verkligheten har varit jättesvårt och det har krävts hundratals röster för att få pusselbitar till historien.
Respekt och nyfikenhet har varit nyckelorden för att han ska ha kunnat ta sig fram i den världen.
– Med vissa personer tog det flera månader att få till ett möte med och det var många som inte ställde upp. Men de som vågat prata har bidragit till en helhetsbild av hur det är att leva i de här utsatta områdena, berättar han.
Diamant Salihu föddes 1983 i forna Jugoslavien, i den del som nu är Kosovo. När kriget bröt ut på 90-talet tvingades familjen fly till Sverige. Då var han endast sju år. De hamnade i Borlänge och bosatte sig på Tjärna Ängar.
– Jag är jättestolt över mitt ursprung, men Kosovo var en helt annan värld. Där åkte vi häst och vagn och hade utedass. I Sverige såg jag att allt var möjligt om man var målmedveten och den chansen ville jag ta.
Lusten till skrivandet väcktes tidigt, när han vann en stor uppsatstävling på högstadiet.
– Det var min lärare Maria på Maserskolan som pushade mig till att ha modet att våga tro på mig själv.
Men även fotbollen hade på den här tiden en dominerande plats i unge Diamants liv. När han senare fick en plats på Borlänge Tidnings ungdomsredaktion, ställde hans tränare ett ultimatum: Fotbollen eller journalistiken.
– Jag svarade direkt journalistiken! Och det har jag verkligen inte ångrat, säger han och skrattar.
Efter ungdomsredaktionen blev han skribent på Värnpliktsnytt, därefter fick han fast anställning på Borlänge Tidning och han har även arbetat på GT och Expressen. Nu är han anställd på Sveriges Television sedan några år tillbaka och är bosatt i Stockholm.
Men även om priset Årets röst är stort, så finns det något annat i Diamant Salihus liv som överträffar det rejält.
– Vi väntar barn. Det är det absolut största av allt, säger han.
MARIA SVENSSON
