Efter att i sällskap av sin hustru Lisbeth sett “Bröderna Mozart” på biografen Grand i Stockholm, skjuts Olof Palme till döds där Sveavägen möter Tunnelgatan. Än i dag är ingen gripen för dådet som skakade Sverige och berörde människor i världens alla hörn.
Nils Patrik Johansson, sångare i internationellt renommerade hårdrocksbanden Astral Doors, Lion’s Share och även verksam under eget namn, har i flera år ägnat sig åt en veritabel djupdykning i Palmemordet och dess myriader av omständigheter, teorier och motiv.
Likt många andra vet han var han befann sig och vad han gjorde när beskedet om att Palme var skjuten meddelades i etermedia.
– Jag var hemma hos min flickvän tillika blivande frus föräldrar. Hennes morsa kom och berättade för oss vad som hänt, säger Patrik.
– Det känns som att mordet på Olof Palme förändrade landet, Sverige blev sig inte likt efter det här. Jag har följt fallet genom åren, och den här skivan är inspirerad av det som hänt. Jag har tagit mig stor konstnärlig frihet och temat åsido så står albumet på egna ben som en bra hårdrocksplatta, framhåller han.
Vid sin dramaturgiska sida har Johansson haft Dan Hörning, författare och skapare av podcasten döpt till just “Palmemordet”, som i skrivande stund producerat hela 206 avsnitt med mordet under lupp. Därtill har han gått i närkamp med material från såväl Granskningskommissionen som bröderna Poutiainens mastiga “Inuti labyrinten”.
Resultatet fascinerar långt bortom politisk färg och allmänna åsikter – här är livet, döden och den otäcka brytpunkten av de tu i fokus.
Tankearbetet har varit massivt, precis som det nu färdigställda musikaliska uttrycket.
– Det är en utmaning att försöka ta in hela bilden, det finns så många olika spår och teorier, förklarar Patrik.
– Jag har valt att låta varje låt behandla ett av alla uppmärksammade spår. “The agitator” handlar lite om Palme själv, “Prime evil” om teorin känd som “Sydafrika-spåret” och exempelvis “Killer without a gun” berör den så kallade Skandia-mannen.
I “Freakshow superstar” får Patrik besök av Nordmans Håkan Hemlin för en uttrycksfull duett.
– Den fokuserar på Christer Pettersson, och i låten uppbär Håkan Hemlin rollen som Pettersson, avslöjar Patrik Johansson det musikaliskt potenta elixiret.
Plattan når under försyn av skivbolaget Metalville gemene man den 28 februari – samma datum som Olof Palme sköts.
Patrik Johansson planerar en releasefest med egensinniga och intresseväckande förtecken.
– Det blir ett lyssningsparty där upplägget är att jag kommer att berätta om storyn bakom en låt, sedan spelar vi den och så kör vi enligt detta med hela plattan.
– Vi kommer att bjuda in både fans, Palmeintresserade och media, utvecklar vokalisten.
Som lika hård- som flyhänt uppbackning återfinns för Patrik väl bekanta ansikten som gitarristen Lars Chriss, basmullrande Andy Loos, keyboardisten Kay Backlund och på trumpallen ingen mindre än sångarens son, Fredrik Johansson.
Konceptverkets omslag går i hårt kontrasterade svartgrå toner, en flyende gestalt mot kvällshimmel samt skrift i bjärt, nästan hotfullt röd ton. Tankarna talar om tyngd, mörka energier, mysterium, ödesmättat urban miljö och blod.
Låttitlarna är känslokorridorer som vetter mot vintern 1986, och utforskar såväl stora symbolvärden som en grym verklighet.
Förutom ovan nämnda trojka kompositioner är dessa “One night at the cinema”, “The baseball league”, “March of the tin foil hats”, “The great conspiracy”, “This must be the solution” och “Requiem postlude”.
Patrik Johansson anser sig inte sitta på några sanningar kopplade till mordgåtan, men nämner ett flertal betydande omständigheter han noterat i arbetet med vad som nu utmynnat i “The great conspiracy”.
– Det finns detaljer som gör att vissa teorier känns mer tänkvärda än andra. Biobesöket och vilken film de skulle se bestämdes samma kväll som mordet senare inträffade, och om fel person fått reda på det, var det ju bara att bevaka bostaden.
– Vilket i så fall skulle kunna tyda på att det rör sig om en liten konspiration med kanske 3-4 personer inblandade.
Om Christer Pettersson:
– En infallsvinkel är att han alltid utmålats som lodis, men 1986 var han faktiskt inte så jäkla nerdekad. Om det var han så betraktar jag det som ett slumpmord, att han ser makarna gå in på bion, fixar ett vapen och väntar in dem.
Patrik bekräftar att frågorna runt mordet på Olof Palme är lika många som historien runt det hela alltjämt är fängslande.
Tror du att mordet någonsin kommer att klaras upp?
– Nej, det tror jag inte. Dessutom har så lång tid passerat att folk som kan ha varit inblandade nu är döda, däribland den av många misstänkte “Skandia-mannen”.
– Kanske dock att polisen kommer fram till en teori, en förklaring hur det hela gick till. Men ingen fullständig lösning.
