Nära både väg och järnväg men ändå mitt i skogen planerar Nordic Iron Ore att snart dra igång miljardsatsningen som kan skapa 300 nya jobb i Ludvika. Några av dem som ser fram emot det är från vänster platschefen Markus Karlsson, tekniska direktören Hans Thorshag och vd:n Lennart Eliasson.
Foto: Karin Diffner

Här ska miljardsatsningen börja

LUDVIKA. Efter mer än tio års planerande i med- och motvind börjar visionen om att öppna tre gruvor i Ludvika nu bli verklighet. – Jag har aldrig varit så hoppfull som nu, säger Lennart Eliasson, vd för Nordic Iron Ore.

En lerig skogsväg intill järnvägen mellan Gonäs och Ludvika leder till vad som planeras bli Skeppmora industriområde. Just nu finns där ingenting utom löv- och barrskog. Och mygg.
Men redan nästa år hoppas gruvbolaget Nordic Iron Ore kunna börja bygga en anläggning med bland annat anrikningsverk på platsen.
50 meter från vändplanen ska en infartstunnel byggas, en 2,5 kilometer lång så kallad snedbana som förbinder industriområdet med gruvan i Blötberget.
– Här blir det parkeringar och så ska det bli cykelväg ända hit, säger bolagets vd Lennart Eliasson och pekar längs grusvägen.
– Industriområdet blir i princip det enda som man ser ovan jord av Ludvika mines eller Ludvika gruvor som de kommer att heta, säger Hans Thorshag som är teknisk direktör.

Ludvika gruvor är samlingsnamnet för fyndigheter på tre platser: I Blötberget, som blir den första gruvan som ska öppnas, Väsmanfältet under sjön Väsman och i Håksberg.
I Blötberget och Håksberg lades gruvorna ner 1979 på grund av att låga priser gjorde att det inte lönade sig att bryta järnmalm längre. Och under Väsman visste man redan på 1950-talet att det fanns malm, men då fanns begränsade möjligheter att arbeta säkert och lönsamt under sjöar.
I dag är sjöar inget hinder för malmbrytning och dessutom har järnmalm blivit lönsamt igen.
– Nu är priset 200 dollar per ton järnmalmsprodukt av standardnivå, säger Lennart Eliasson.
Den malm som finns i Blötberget håller dessutom en högre järnhalt än genomsnittet, vilket gör den extra värdefull.
– Det blir mindre utsläpp när man förädlar den. Och det är vad marknaden vill ha nu för att kunna tillverka “grönt” stål med mindre miljöpåverkan.

Malmfyndigheterna som finns i Ludvikatrakten är de tredje största i Sverige efter Kiruna och Malmberget. De mätningar som gjorts visar att det finns malm att bryta i tio år, men enligt gruvdirektören kommer malmen att räcka i flera decennier till.
– Vi tänker inte hålla på i tio år och sedan stänga, men vi behöver inte längre framförhållning än så. Mineraliseringen är inte avgränsad; vi kommer att fortsätta kartlägga samtidigt som vi bryter, säger Eliasson.
Planen är att börja med Blötbergsgruvan och sedan fortsätta med de andra två gruvorna. Så småningom ska all malm transporteras under jord till själva anrikningsverket i Skeppmora. I framtiden planeras också en tunnel som ska gå hela vägen under Väsman och ansluta till gruvan i Håksberg.

I Blötberget kommer en ny gruva att öppnas under den gamla. Under Väsman planeras brytningen att göras i form av “rum” avgränsade av pelare som lämnas i gråberget. Någon risk för att sjöbotten ska rasa in finns det inte, enligt tekniska direktören.
– Nej, vi kommer att lämna minst 50 meter av berget som en balk mellan gruvan och sjöbotten. Sedan går det att bryta i princip så långt som malmen fortsätter mot djupet, säger Hans Thorshag.

Fullt utbyggda räknar man med att gruvorna kommer att sysselsätta runt 300 personer – trots att mycket av arbetet planeras att automatiseras.
– Vi konkurrerar delvis med spelbolagen om personal. Gruvbranschen har blivit en högteknologisk bransch, konstaterar Eliasson.
– Det handlar inte längre om gruvarbetare som är svarta i ansiktet och med hackor i händerna utan dagens gruvbrytning sker till stor del med joystick och datorer, fortsätter Thorshag.

Nordic Iron Ore har arbetat för återupptagen gruvbrytning i Ludvika sedan 2010. Under åren har tron på projektet gått upp och ner. Efter en kraftig nedgång av järnmalmspriserna och gruvföretagets Northlands resources konkurs såg det mörkt ut även för Ludvikaprojektet.
– Då var det motvind och många var skeptiska till oss, men vi fortsatte med revade segel, säger Lennart Eliasson.
I dag säger han sig vara mer hoppfull än han någonsin varit under projektet.
– Det är stora infrastrukturprojekt på gång i hela världen så efterfrågan på järn kommer att öka, allt fler vill tillverka grönt stål och då har vi helt rätt produkt.
Att området ligger bra geografiskt med elkraft, järnväg och vägar runt knuten är också en stor fördel, enligt vd:n.
– Och så kommer vi att skeppa ut malmen från hamnen i Oxelösund.
Vilken marknad tänker ni er?
– Helst Europa eftersom det är billigast att frakta kortare, men även Kina och Mellanöstern kan bli aktuella.

Nordic Iron Ore har de flesta tillstånd som behövs för att kunna dra i gång gruvbrytning, något som man räknar med kommer att ske i Blötberget under 2024.
– Vi har fått stort stöd från Ludvika kommun och inte stött på något motstånd.
Vad säger Ludvikaborna?
– De är positiva. Det är ju många som bor här som känner till mycket om gruvindustrin och kanske har jobbat i en gruva. De tycker att det är kul att det blir liv i Bergslagen igen.

Hittills har projektet kostat en kvarts miljard och ytterligare runt två miljarder behövs. Det är pengar som bolagsledningen räknar med att få in genom större investerare utöver de cirka 8 000 aktieägare som redan finns – och genom banklån.
Arbetet med att skaffa finansiärer pågår parallellt med att slutföra planeringen.
– Vi ska bygga ut organisationen och dra upp detaljritningar för hur gruvan ska utformas, säger Hans Thorshag.
Finns det något som kan göra att planerna går om intet?
– Det skulle vara att järnmalmspriserna fullkomligt radikalt stupar, men för det skulle det nog krävas ett världskrig, säger Lennart Eliasson.
Fotnot: Nordic Iron Ore betyder nordisk järnmalm

[YouPlayPlaylistPlayer video="2847" floating="3" ap mute pl=764 nt=10]
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS