Ett passivhus är byggt så att värmeförlusterna från huset minimeras. Det innebär att klimatskalet är lufttätt och välisolerat, och att värmen från människor, elektriska apparater och instrålande sol tas tillvara.
Ventilationssystemet återvinner värmen ur ventilationsluften och bidrar till ett behagligt inomhusklimat.
Det behövs en eller flera mindre värmekällor för att producera tappvarmvatten och extra värmetillskott under vintern. Värmekällan kan vara ett batteri som kopplas till ventilationsaggregatet, fjärrvärme, pellets, solpaneler, värmepump eller elvärme.
I övrigt gäller förstås byggreglerna precis som vid byggande av ett vanligt hus. Normalt kostar det cirka tio procent mer att bygga passivhus än ett konventionellt hus, beroende av materialval. Detta tjänas ofta in på några år tack vare den låga energitillförseln.
Det finns två olika beräkningsmetodiker för passivhus, en svensk och en internationell. De svenska kriterierna, FEBY12, har utvecklats av en expertgrupp utsedd av Forum för Energieffektiva Byggnader (FEBY).
Enligt FEBY12 måste följande kriterier uppfyllas för att ett bostadshus ska klassas som ett passivhus i Stockholm (klimatzon III):
Den årliga specifika energianvändningen för värme, varmvatten och fastighetsenergi uppgår till högst 50 kWh/m2 Atemp, år för icke elvärmda byggnader och högst 25 kWh/m2 Atemp, år för elvärmda byggnader
Byggnadens värmeförlustfaktor vid dimensionerande utetemperatur uppgår till max 15 W/m2Atemp.
Källa: Energirådgivningen.se
