Till start är det 1,5 år och oändligt många plågsamma mil.
Berlin Marathon 2021 går av stapeln den 26 september. Och är då den 48:e upplagan av en omtalad prövning som årligen lockar sisådär 40 000 modiga människor med joggingpjucks som färdmedel över den tyska huvudstadens oförlåtande gatugolv. Tillsammans med Tokyo, Chicago, London, Boston och New York världens största maratonlopp.
Hit ska tre Falubor för att undersöka huruvida 42 195 är ett framtida turnummer.
Utsikterna för detta ser allt annat än lysande ut.
– Vi insåg att det var för tidigt att köra årets maraton. På 1,5 år har vi åtminstone en rimlig chans att förbereda oss, säger Peter Trones i ett röstläge som inte ens med bästa vilja kan påstås sjuda av entusiasm.
– Men det verkar bli några hangarounds som också följer med ned och försöker, plus att en massa folk säger sig vilja åka med bara för att titta, och det är ju roligare än att tänka på löpningen i sig.
Beslutet att underkasta sig en svidande safari i surkålens rike fattades under glada lördagsformer, och ångrades måhända en aning längs en motvindsberikad söndag.
Men antog fysisk form redan på måndagen.
– Ja, jag körde i gång direkt och har tränat i tre veckor nu. Vandring, löpning och framöver lär man väl till gymmet också, men det tar emot.
– Känner att jag redan mår bättre överlag, så kanske för den här idén åtminstone något positivt med sig. Ett mål och en anledning att komma lite i form.
Peter, brorsan Andreas och polaren Johan Danielsson har även tidigare år delat mödor under Team Klistervallas försyn.
– När vi gav oss på Vasaloppet lämnade vi brorsan på startlinjen, han fick inte ens på sig skidorna innan vi drog i väg, säger Peter och antyder en syskonkärlek präglad av välmenande tjuvsmällar.
– Till Berlin åker vi som grupp men i praktiken är det alle man för sig själv.
Nämnda Vasalopp slutfördes bara av Johan, som i sällskap med Peter även betvingat Lidingöloppet.
Peter inflikar att den träning som nu pågår mer än kanske något annat ger insikt i styggelsen som komma skall.
– I lördags sprang jag 6 kilometer ute vid Stångtjärn, och den enda tanke jag fick med mig från det var att “fy fan, nu är det 36 kilometer kvar”.
Publicerad i Annonsbladet Dalarna vecka 10 2020.
