Fotvård med hjärta är Karina Rostankowskas företagarfilosofi.
Foto: John Leander

Fokus på fötter med hjärtat på rätt plats

AVESTA Kärleken förde Karina Rostankowska från Stettin i Polen till Los i Hälsingland. Efter en krokig livsresa blev hon fotterapeut och har nu slagit ner sina bopålar i Avesta.

– Jag var specialiserad demensundersköterska på äldreboendet i Los i några år. Sen tänkte jag att jag ville göra någonting annat. Jag utbildade mig till hudterapeut och öppnade en verksamhet i Los och i Sveg. Men det var lite för avancerat för mig. Då såg jag en annons om en skola som utbildade medicinska fotterapeuter.

Det är så här Karina Rostankowska berättar om sig själv. Konkret, rakt på sak och med en smittsam energi i rösten. På många sätt framstår hon som en typisk entreprenör som har startat med två tomma händer och inte låtit någonting stå i vägen. Vilket lett till att hon nu driver en fotvårdsklinik på Kungsgatan i centrala Avesta.

Men det är inte hela sanningen. För hennes röst skapar inga förnimmelser av vassa armbågar. Inte heller indikerar hennes livshistoria ”en flykt från ett fattigt land för ett bättre liv”.
– I Polen var jag pedagog i grunden. Jag hade ett bra jobb inom arbetsmiljö. Jag ville alltid jobba med personer som hade funktionsnedsättning. Så när jag kom till Sverige ville jag göra det här också, berättar Karina.

Det var kärleken som förde henne till Sverige för 13 år sen. Kärlek i form av en polsk man som bott här i många år. Så hon hamnade i Los. Ett litet samhälle långt ut i skogen i Hälsingland, ungefär mellan Ljusdal och Orsa Finnmark.

Hon började läsa svenska för invandrare för att anträda resan in i det svenska samhället. Men hon tyckte att processen gick för sakta.
– Skolan var inte bra för mig. Det var så många från olika länder som bara pratade sitt hemspråk. För mig blev det bara kaos. Jag måste ha ett mål att sträva efter. Jag hade tur. Jag träffade en lärare som var från Polen. Jag sa till henne ”Hjälp mig härifrån. Jag måste ut till svenskarna, ut bland folk.”

Karina fick chansen att praktisera på ett äldreboende i Los och säger att det var där hon lärde sig svenska på riktigt. Efter det tog hon sig över varje formellt hinder för att kunna studera och till sist blev hon alltså fotterapeut.

Mitt i allt detta blev i stället hennes man, som är bagare, arbetslös. Han tvingades söka jobb i hela Sverige. Men det var okej för Karina att flytta. Hon hade bara ett förbehåll.
– Jag sa att jag inte ville flytta till Skåne. Jag skulle inte förstå vad de säger, berättar Karina och skrattar åt det faktum att Skåne ligger ganska nära Stettin.

Så Skåne blev det inte, men väl Avesta där hennes man fick jobb som bagare.
– Jag åkte också hit för jag måste känna efter om staden dög för mig.

Hon skrattar igen. För väl på plats var det ingen tvekan
– Jag fick känslan direkt att jag ville bo här.

Tur för Avestabor med ont i fötterna är det möjligen också, då hon har fört med sig sin egensnickrade företagarfilosofi. Den som handlar om att arbeta med hjärtat på rätta stället.
– När jag jobbade på äldreboende fick jag se hur tufft äldre har det. När jag öppnade egen verksamhet fick jag se många sjuka som inte blir sedda. Jag ville driva verksamhet på ett annat sätt. Inte bara tjäna pengar. Jag har märkt att många andra kliniker inte har något mellanrum i tid mellan sina kunder. Att de bara bokar en efter en. Jag bestämde mig för att ha mellanrum, så jag hinner prata med kunderna. Många kommer med fotproblem och vill ha råd om skoköp. Jag har tid att hjälp dem och också prata om annat än fötter. Ingen ska behöva stressa.

Men som den entreprenör hon ändå är så ser hon också en möjlighet att bredda sin verksamhet, med tillverkning av personliga skoinlägg. Och hon är ganska ivrig.
– Jag väntar bara på att coronan ska ta slut. Nu känner jag mig som en fånge, säger hon och skrattar.

[YouPlayPlaylistPlayer video="2847" floating="3" ap mute pl=764 nt=10]
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS