Om jag vore en sådan skulle åsikter kring förslaget om söndagsöppet på systemet innebära en skarp test av denna princip. En ännu större uppoffring är att avstå ifrån magsura kommentarer kring deltagarförteckningen för en framgångsrik festfixares födelsedagskalas, förlagt till ett land där demokratin fungerar “sådär”.
Insikten om att minst tre partiledare anser sig vara dödspolare med den festfixande jubilaren och därför känner sig manade att delta förmår inte att minska mitt magsyrepåslag.
De borde i budgettider istället ägna hela sin uppmärksamhet åt rikets affärer, tänker skeptikern inom mig.
Mammas födelsedag stundar. Medel är avsatta för ändamålet i min budget. Beslutsvåndan högst närvarande. Teoretiskt sett så har omvärlden haft 82 chanser att vinna hennes gillande.
Mina – i mitt tycke – fantasifulla försök kan som helhet sammanfattas som misslyckanden. Undantaget är det år då fantasin var som mest frånvarande. Köpte lotter och en av dem visade sig var värd ett femsiffrigt belopp. Högvinsten sammanföll med den då nöjeslystne sonens skriande behov av kapital avsett för detta ändamål. Förhandlingar om ett tilläggsanslag blev kortvariga. Förslaget avslogs då mamma fann detta dåligt underbyggt.
Inte ens en firandet av en festfixare hade kunnat få henne att ändra sig.
