Egentligen var tanken att Eva-Lena Bard skulle skriva en bok om Brattfors by, i Garpenberg, där hon själv bor i det gamla brukskontoret för Brattfors bruk.
– Men jag insåg snart att Brattfors var en liten del i ett större system. Då växte projektet till att handla om industrihistorien i bygden. Det har pågått länge, man har faktiskt hittat smält koppar från 375 före Kristus i Garpenberg. Man har brutit många olika metaller i trakten men just järn är den metall som man kanske inte pratade så mycket om, men som var väldigt värdefull för vardagslivet, säger Eva-Lena Bard.
Under arbetet med boken har hon dammsugit området på litteratur som finns om detta. Papper som lämnats kvar på vinden i hennes hus har också varit till stor hjälp i arbetet.
– Det är ingen som vet när man började tillverka järn här. Men år 1354 fick Garpenberg, tillsammans med Norberg, privilegium att tillverka järn. Det var väl enkelt för kungamakten att stoppa in Garpenberg i Norbergs bergslag, vilket gjorde att man kunde köra på samma privilegium. På den här tiden såg gränserna mellan länen annorlunda ut och Norberg tillhörde Dalarna vilket gjorde att Garpenberg kunde bli en del av Norbergs bergslag.
Området kring Garpenberg har haft mängder av gruvor.
– Det har funnits 17, 18 gruvor häromkring. När en gruva var utbruten på malm så flyttade man vidare. Olshberget är helt perforerat med gruvgångar, det är en som en ost med alla hål. Holmgruvan, mellan Garpenberg och Fors, är en av få gruvor där man fortfarande kan se schaktet. Om man är ute och går i skogen kring Garpenberg så får man vara försiktig om man avviker från stigarna. Det finns många vattenfyllda gruvhål som är oerhört djupa, säger Eva-Lena Bard.
De gamla gruvorna har behandlats på olika sätt i Garpenberg och Norberg.
– I Norberg finns resterna av gruvorna kvar, i Norberg och i Kärrgruvan. De fick stå kvar som museum när bruken lades ner. Men i Garpenberg har gruvdriften aldrig upphört så där har man i stället städat bort resterna av de gamla gruvorna, för att man har behövt marken till annat. Då gruvdriften fortsatte så sparade man väldigt lite av det gamla i Garpenberg.
Garpenbergs bruk blev den stora aktieägaren i Norbergs bruk i slutet av 1800-talet och var inblandad i Norbergsstrejken 1891-92, vilket brukar beskrivas som en av de största arbetskonflikterna inom den svenska arbetarrörelsen.
– Garpenbergs bruk ägde större delen av gruvan i Norberg så det var Garpenberg som gruvarbetarna i Norberg strejkade mot. Världsmarknadspriset på järn hade gått ner och det ledde till lönesänkningar som utlöste strejken, säger Eva-Lena Bard.
Hon har jobbat med boken länge, men mer direkt under de senaste två åren. Boken släpptes den 19 juni.
– Den finns att köpa i Hedemora Bokhandel samt på Svunna tider, antikaffären i Garpenberg. Sedan går det att beställa den via nätet också, säger Eva-Lena Bard.
Hur kom det sig att du ville skriva om just det här ämnet?
– Jag har länge haft intresse för industrihistoria i Garpenberg och sedan märkte jag att det inte skrivits så mycket om järnet. Det har jag gjort nu. I arbetet med boken har jag försökt att ringa in industrin som fanns både i det mindre formatet och den stora industrin som det blev. Den här industrihistorien har påverkat så många och har inneburit att människorna kunnat sätta mat på bordet åt sina familjer, säger Eva-Lena Bard.
