Förskoleverksamheten, i form av ett föräldrakooperativ, gick i konkurs och stängde ner i december 2018. Föräldrar ville ha en fortsatt verksamhet och Malin Eliasson och Linnea Persson fick frågan om att vara dagmamma i lokal. Det ville de och i februari 2019 öppnades dörren till Karbennings daghem som drivs som ett handelsbolag.
– Här fanns allt sedan tidigare, både inventarier och barn och vi har haft bra hjälp av kommunen, säger Linnea Persson.
Hon berättar att de hyr huset av Karbenningbygdens ekonomiska förening och en granne hyr lägenheten som finns på övre plan.
– Det är en perfekt hyresvärd och detsamma gäller hyresgästen. Det har fungerat alldeles utmärkt, säger Linnea.
Kravet innan de körde igång daghemmet var att de antingen hade rätt utbildning eller erfarenhet från liknande jobb. Och det hade de. Linnea har jobbat på en Waldorfskola i Västerås och Malin på en förskola i Krylbo.
– Det var en stor barngrupp på 32 barn fördelat på åtta vuxna. Då var jag rätt trött i huvudet när jag kom hem. Här fungerar allt otroligt bra och nu har jag drömjobbet, säger Malin Eliasson och ropar på Simson som alltid följer med matte på jobbet.
Simson är sex år och en blandning mellan springer spaniel och amerikansk wolfdog. Han är en otroligt snäll hund och uppskattas av både barn och föräldrar. Daghemmet har heller inga allergier att ta hänsyn till.
– Nej, barnen har inga allergier över huvud taget, varken mat- eller djurallergi så det är inga problem, säger Malin.
På frågan om hon och Linnea kände varandra innan de öppnade daghemmet blir svaret:
– Nej, faktiskt inte. Vi hade inte ens sett varandra tidigare trots att vi båda bor i Karbenning. Men det fungerade direkt mellan oss, säger Malin.
Vi träffas utomhus där barnen har flera lekytor att välja på. På framsidan av huset finns leksaker och redskap och på baksidan finns grill- och sittplatser samt en skog där endast fantasin sätter gränser.
– Ja, barnens fantasi är det inget fel på. Här fokuserar de på lek samtidigt som de lär sig det sociala samspelet. Det här är en härlig miljö som fler barn borde ha tillgång till, säger Linnea.
– Inne har vi rensat bort en del onödiga leksaker och barnen har inga skärmar att sysselsätta sig med, något som föräldrarna är glada för, säger Malin.
Barnen är i åldrarna ett till sex år, och Malin och Linnea påpekar att de inte driver en förskola, utan ett daghem. Både tycker också att det är bra att ha en grupp med blandade åldrar, i stället för att dela upp barnen i olika åldersgrupper.
Hur många barn har ni plats för?
– Vi har plats för tolv barn och för närvarande har vi nio barn, men vi vill fylla på med fler eftersom två barn börjar skolan till hösten, säger Linnea.
Det är dags att förbereda lunchen som idag lagas och äts utomhus. På menyn står kolbullar, det vill säga en tjock pannkaka med fläsk och det får absolut godkänt av barnen. Men under tiden maten förbereds är det lek i skogen som gäller.
– Vi lagar all mat själva och beställer från Ica i Avesta, det är de som har leveranserna. Vi försöker att handla så lokalt det går, och ibland köper vi kött och ägg direkt från närbelägna gårdar, säger Linnea.
Allt verkar fungera till belåtenhet och på frågan om det finns några nackdelar blir svaret:
– Det enda är i så fall att det är lite sårbart om någon av oss skulle bli sjuk. Som tur är har vi hållit oss friska och vi har några föräldrar som kan ställa upp om det kniper, säger Linnea.
Barnen verkar fortfarande pigga på lek medan Simson tar en paus. Han får strax sällskap av Agnes som fyller två år i maj och är yngst i barngruppen.
Jag lämnar Karbennings daghem där Linnea Persson och Malin Eliasson har koll på kolbullar och barn.
