Ett 30-tal personer deltog i Norrbärke hembygdsförenings historiska vandring med Maria Keohane som ciceron.
Foto: Karin Diffner

En vandring århundraden bakåt i tiden

SMEDJEBACKEN. Viktiga element som järnet, vattnet och skogen står i fokus under säsongens sista historiska vandring vid By och Norrbärke hembygdsgård. Men det blir också ett besök i en helt annan vardag, bland plättlaggar, spinnrockar och pottskåp.

Sensommarkvällen är ljum och vacker när Maria Keohane tar med årets sista besökare på en vandring genom By och berättar om Smedjebackens historia.
– By är egentligen ursprunget till Smedjebacken för här låg den första samlingen hus. Det är en förkortning av Kyrkbyn, förklarar hon.
Ett 30-tal åhörare har samlats utanför gården 1862 där Maria själv driver bland annat byggnadsvårdsbutik och café. Färden går nerför Kyrkgatan.
– Den har nästan exakt samma sträckning som på medeltiden, berättar hon.

Längs gatan har under åren bedrivits en mängd olika verksamheter.
Vi får höra om systrarna Olssons manufaktur, Dalarnas första apotek och att det en gång lär ha funnits tolv kaféer efter gatan.
– Ett av dem kallades Myggbettet och där ska de ha serverat annat än bara kaffe. Det var väl inte helt lagligt, men jag tycker det är ett gulligt namn, säger Maria och skrattar.

Iklädd den helt nyskapade sommarvarianten av Norrbärkedräkten tar Maria med åhörarna på en tidsresa som sträcker sig tillbaka till 1300-talet då Berkia socken bildades av det som i dag är Söderbärke och Norrbärke.
Hon varvar kuriosa med viktiga årtal i bygdens historia, förklarar hur järnframställning gick till och varför man till exempel kan hitta slaggsten långt ifrån alla de hyttor som funnits i trakten.
– Man använde det i kjolvärmare och hade troligtvis tappat ut det någonstans när man var ute och åkte.

Det märks att guiden är intresserad av byggnadsvård för hon pratar också om sådant som trappstenar, hjärttegel, pärt och om hur viktigt det är att försöka bevara kulturarvet i byggnader.
– Det finns mycket man kan göra för att hålla liv i det gamla utan att det behöver kosta en förmögenhet, säger hon och ger sin egen bagarstuga som exempel.
– Kan du baka där också? undrar en av åhörarna.
– Jajamän. Bakugnen är nymurad.

Förutom bagarstugan får besökarna under vandringen titta in i sadelmakeriet som visserligen är en kopia från det som fanns vid Ågatan, men där sadelmakaren Evert Anderssons verktyg och maskiner finns att betrakta i original.
Besökarna får också se hur fiskaren Lucke bodde och hur karamellkokerskan Andrietta hade det i sitt hus. De får också chans att se Lurkammaren som inrättades efter den stora branden 1717.
– Det var en plats för den som vaktade området. Man kunde ta en lur där men också lurpassa på elden, berättar Maria.

Det enorma sädesmagasinet i tre våningar blir också ett stopp under guidningen. Där är numera den värdefulla säden utbytt mot en del av Norrbärke Hembygdsförenings samling av tusentals föremål.


Vandringen avslutas vid Bellmansgården, som är hembygdsföreningens paradgård. Det är en bergsmansgård från 1700-talet som tidigare stått i Vinsbo och därefter i Furbo.
– I Furbo växte Carl Michael Bellmans morfars far, Michael Hermansson, upp, men han bodde aldrig i bergsmansgården.
Ute på tunet avslutar guiden och sångerskan Maria Keohane sedan den över två timmar långa vandringen med att sjunga en vaggvisa som Bellman skrev till sin son Carl.
Magiskt.

Några årtal i Smedjebackens historia
1631 By får en stånghammare som förbättrar järnframställningen.
1717 Byn kring Norrbärke kyrka eldhärjas och 28 gårdar brinner ner till grunden.
1795 Strömsholms kanal står färdig.
1856 Smedjebackens valsverk, Morgårdshammar och Risingsbo bildas.
1900 Orten har den näst livligaste handeln i länet – efter Falun.
1925 Norrbärke Hembygdsföreningen bildas.

[YouPlayPlaylistPlayer video="2847" floating="3" ap mute pl=764 nt=10]
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS