Förutom att hantera vävar är det mer som lockar kvinnorna till vävstugan i Norberg.
– Att skapa mattor och vävar är roligt, men att träffas och umgås är minst lika viktigt. Det blir en social träffpunkt och och vi hjälper varandra om någon kör fast, säger Kristina Hernlund.
Föreningen Vävstugans vänner startade 1975 och har idag 42 medlemmar. Vävstugans lokal på Eskilsbacken i Norberg består av ett hus med flera rum i två plan och medlemmarna har fri tillgång till lokal och vävstolar. Här träffas deltagare och skapar mönster, varpar, väver och umgås förmiddagar måndag till torsdag.
Den här dagen har sju kvinnor anlänt och en av dem är Mona Jonsson som berättar och visar runt i vävstugan.
– Det är fantastiskt att vi har ett eget hus som vi förfogar över och det finns 14 vävstolar, säger Mona Jonsson och tillägger:
– Normalt är vi runt tio-tolv deltagare, men första halvåret under 2020 var vi bara tre personer här.
Nu finns det gott om utrymme och det är inga svårigheter att hålla distans till varandra.
Deltagarna har lite olika erfarenhet av vävning, en del har vävt sedan skoltiden och/eller gått flera kurser medan andra börjat i samband med pensioneringen.
– Vi välkomnar alla intresserade, vare sig man har erfarenhet eller inte, säger Mona Jonsson.
Hon berättar att de brukar få besök av andra föreningar och innan pandemin besökte även de andra föreningar och vävstugor.
Väver ni även på beställning?
– Vi har fått en del förfrågningar men vi vill inte konkurrera med dem som har det här som inkomst, så nej vi väver inte på beställning. Däremot väver vi till vårt lotteri och vi var också med på julmarknaden här i Norberg, säger Mona Jonsson.
Vi går in i ett av rummen där Marianne Lundberg studerar ett mönster som ska vävas i damastteknik.
– Mona har satt upp en damastväv och jag ska testa hur det här mönstret fungerar, säger Marianne Lundberg.
Vävtekniken kräver speciella anordningar i vävstolen och Mona berättar att hon har varit på en kurs i Värmland där hon lärde sig sätta upp damastväv.
– När jag är här sätter jag mest upp vävstolar, jag har två vävstolar hemma så jag kan väva när jag vill, säger Mona.
Vi går en trappa upp där Eija Cramnell håller på att slutföra en matta i lila toner.
– Det här är en beställning av barnbarnet som bor på Irland, och vi får se när den kan levereras, säger Eija Cramnell som strax ska ta ur den färdiga mattan och knyta fransar.
På frågan om hon vävt många mattor blir svaret:
– Jag bor i ett hus med sex rum och det finns fyra uppsättningar mattor till varje rum. Så det blir en del tid vid vävstolen, säger Eija och fortsätter:
– Både jag och Mona har också gått kurs i växtfärgning, och det var bland det roligaste jag har gjort.
Att väva mattor kräver känsla för färger och att man har blick för vad som passar ihop. Och som någon av deltagarna säger “att väva mattor är det svåraste, det är enklare att väva en löpare”. Det beror kanske på vem man frågar och val av vävteknik och mönster kräver kunskap.
– Det är så roligt när vi är klara och tar ut mattorna och beundrar varandras arbeten, säger Kristina Hernlund som påbörjat en väv i mattull.
I vävstolen strax intill sitter en ormmatta i rosengång, och i ett annat rum växer en Norbergslöpare fram, en löpare med liknande färger som i Norbergsdräkten.
Det kan konstateras att vävning kan resultera i både mattor, kläder, gardiner, dukar med mera, och hantverket har en lång historia. Enligt snabbfakta från Tekniska museet är det tidigaste tecknet på att människan vävt något hittades i Irak, från 7000 före Kristus. Med andra ord är det ett anrikt hantverk som bland annat kvinnorna i Norberg håller liv i.
