Existentiell Filmfestival Dalarna har blivit ett begrepp. Där filmens värld agerar vägvisare in i livets bjärta kontraster av bu och bä, där hjärtats mörka flod krusas av känslor i hela färgskalan. Där studenter tar hand om ljudtekniken och därmed samlar studiepoäng.
I år pausar man projektorn på grund av pandemin, men idégodset lever kvar och förtrupperna gör skisser för framtiden.
– Vi övervägde att genomföra en digital festival, säger Satu Sundström, en av de filmpassionerade krafterna bakom vad som i dag äger grundmurat rykte som en upplevelse med idel starka scenarion och dramatisk disposition.
– Men den här festivalen handlar så mycket om samtalen och möten människor emellan.
Därför väntar man med festival. Till hösten kan dock, om genomförbart, ett mindre evenemang bli aktuellt. Som uppsamlingsheat och teaser inför 2021.
Idéerna bubblar kring den cineastiska clou som tar plats i Mediehuset i Falun.
I år stod alltså temat “Svek” i blickfånget. Ett blyinfattat substantiv som kan prägla hela liv.
På festivalens programblad ses en man falla fritt i okänt luftrum.
– Svek påverkar människor oerhört mycket i såväl nära relationer som på samhällsnivå.
– Flera av årets filmer vi tänkte visa kretsar kring hur samhällen genom tiderna haft en tendens att på sätt och vis svika de svaga.
Hon exemplifierar genom att nämna en sekvens ur flerfaldigt Oscarsvinnande “Parasit”.
– Det handlar om hur de i störst behov av hjälp sviks. I “Parasit” finns en nyckelscen där ösregn gör de rika belåtna eftersom den smutsiga luften blir renare inför det planerade partyt, medan de fattiga blir bostadslösa och drunknar i vattenmassorna. Det anspelar på vårt tänkta tema och visar tydligt skillnaderna mellan villkoren för olika samhällsskikt.
Arrangörerna riktar ödmjuk glädje åt en stor och trogen skara besökare. Och ämnar lockar nya, däribland gärna fler studenter, som kan finna utbyte med filmens innersta.
Satu Sundström knyter an till detta innersta via ett ytterst påtagligt minne.
– När Ewa Cederstam berättade öppet om hur hon under arbetet med en dokumentär om våldtäkt insåg att hon själv blivit våldtagen… då knottrades armarna av gåshud och det sved i ögonen, berättar hon.
Och förklarar att känslostormarna kan bli starka, men att centrala värden hittas i att festivaldeltagarna får med sig idéer och insikter att använda såväl professionellt, ideellt och på ett personligt plan.
Hon avslutar med en betraktelse av personlig karaktär, präglad av en nyväckt livsnyans av flera i tider då världen prövas av sjukdom.
– Jag och andra skrivglada i Svärdsjöpennan för dagbok över det egna livet i denna tid. Upptäcker hela tiden nya intryck som fått fäste i det undermedvetna.
– När jag för några dagar sedan skakade mattor vände jag upp blicken och såg för första gången hur bergen verkligen avtecknar sig mot horisonten. Har bott här i 20 år men aldrig sett omgivningen på just det här viset.
Publicerad i Annonsbladet Dalarna vecka 15 2020.
