ANNONS

“‘Å va bra med Eko’ säger folk, men det är ju styrt av vad EU anser är bra, inte vad vetenskapen säger”, säger Kersti Linderholm upprört och hon borde veta, för hon har jobbat professionell med ämnet i 40 år och har en doktorstitel i detsamma. Hon fortsätter: “Problemet med eko i Dalarna är att det inte tillför något mer än vanligt jordbruk, det viktiga för biologisk mångfald är att det finns jordbruk över huvud taget”.
Foto: Veronica Rigtorp

”Eko inte bättre än vanligt jordbruk”

BORLÄNGE/ORNÄS. – Alla tycker att vi ska ha eko, jag förstår inte det. Det läcker mer kväve per kilo vara än vanligt jordbruk, säger Kersti Linderholm, agronomie doktor. Närmare en miljard svenska skattekronor läggs varje år på ekologisk odling, utöver andra stöd. Det tycker Kersti Linderholm är fel, då hon anser att befolkningen inte får ut mer av ekologisk odling än av vanlig. Men hon är inte emot ekologiskt odlad mat om konsumenterna vill betala.

Kersti Linderholm har arbetat med miljöfrågor sedan 1979, eller som det populärt heter i dag; det cirkulära kretsloppet. Hon har bland annat en doktorstitel som agronom inom växtnäring och klimat. Därtill ett stort antal författade rapporter.
Hon har också verkat på det nationella planet och varit med och format lagar kring ämnet.
I en nyligen släppt utredning, tung som en tegelsten, finns hennes rapporter med på ett flertal ställen.
Så det är ingen gröngöling som ringer redaktionen och vill diskutera eko och Krav.
Och Kersti Linderholm är upprörd.
– Nu slår sig Borlänge kommun för bröstet igen om hur mycket ekologisk mat de serverar inom kommunens verksamhet, ekologisk är inte klimatsmartare än vanligt jordbruk, slå hon fast och börjar förklara.

“50 procent av det som odlas i Sverige är vall (gräs) och det kan inte vi människor äta, därför har djuren sin plats i Sveriges självförsörjning av mat. För att undvika sjukdomar kan inte ärtor och raps odlas oftare än vart sjätte år och potatis vart fjärde år: Vallen är en bra gröda i växtföljden som via djuren ger oss högvärdigt protein i mjölk och kött”, förklarar agronom Kersti Linderholm. Foto: Veronica Rigtorp

Det blir ett långt samtal, så vi bestämmer att jag ska komma ut till hennes gård, så hon får berätta.
Sagt och gjort – efter en skön semester träffas vi hemma i hennes kök, som är under full renovering.
– Jag säger inte att ekologiskt inte är bra, men att vi vill ha utdelning på våra skattepengar som ekologiskt jordbruk får, men som bevisligen inte tillför något mer än vanligt jordbruk, säger Kersti Linderholm.
Vetenskapen är hennes bibel och den kan hon utan och innan.
– Vetenskapen har inte visat att ekologiskt jordbruk är bättre än vanligt svenskt jordbruk för miljön, snarare tvärtom, då ekologiskt jordbruk läcker mer kväve till vattendragen, säger Kersti Linderholm.

Att jordbruken behövs är det nog ingen som säger emot. Under pandemins nedstängning och stängda gränser fick världens länder ett kallt uppvaknande över hur försörjningen till den egna befolkningen såg ut. Så även Sverige. Foto: Veronica Rigtorp

Hon har även räknat mycket på växthusgaser, både på eko och vanligt jordbruk. Eko är sällan bättre om man räknar på producerad vara. Räknar man dessutom med all inbindning av kol i jordbrukets produkter så är vanligt jordbruk klimatsmart.
– Officiellt räknas det bara på utsläppen, inte inbindningen, förklarar Kersti.
– Alltså är det inte miljömässigt bättre med ekologiskt jordbruk, vi får inget extra för skattepengarna som plöjs ned i detta. Dessutom medfinansierar i praktiken vanliga jordbrukare genom att få sämre betalt än eko-bönderna av mejerierna. Och får i slutändan inte bäring på sin verksamhet och måste sluta. Vill folk köpa Krav så får de väl betala för det, det ska väl inte våra skattemedel gå till, ställer Kersti som en fråga och påstående i samma mening.
Och framhåller:
– Det är kejsarens nya kläder om och om igen. Så har det hållit på i snart 40 år.

Hon visar en gammal löpsedel från en dagstidning, där det i krigsrubrik berättas att 300 mjölkkor försvunnit från Borlänge under året och hälften av mjölkbönderna har slutat.
Och löpsedeln har några år på nacken, så verkligheten är i dag säkerligen än fler.
– Vi har få lantbruk i Dalarna, färre än många andra län. Vi måste tillåta en viss andel vanliga lantbruk om vi ska kunna försörja en växande befolkning. Eko har en avkastning på 30-50 procent mindre än vanligt jordbruk. De är bra på vall och ärtor, men inte på potatis, raps och spannmål.
– Det inte hållbart med enbart eko, då de måste köpa bland annat utsäde från det vanliga jordbruket. Allt jordbruk behövs för att producera mat och hålla landskapet öppet, då den biologiska mångfalden är viktig.
Redan när slam var på tapeten som gödsel stod Kersti i framkant och debatterade.

Kersti menar att mineralgödsel, som ofta kallas konstgödsel, inte alls är så konstigt som det påstås utan utgår från naturliga råvaror som luftens kväve.
I ämnet ekologiskt jordbruk kontra konventionellt jordbruk, tas också bekämpning upp som en faktor.
– Båda varianterna av jordbruk använder bekämpningsmedel, men eko får inte använda sådana som är gjorda i fabrik. Till exempel går raps knappt att odla enligt ekoreglerna, och raps är en viktig källa i kraftfoder för att ersätta soja.
– Därför är ekologiska mjölkkor mer beroende av importerad soja. Dessutom importeras i dag all slaktråvara som ingår i ekologisk gödsel. Ofta från Danmark med dess svanskuperade grisar, anför Kersti Linderholm.
Att jordbruken behövs är det nog ingen som säger emot. Under pandemins nedstängning och stängda gränser fick världens länder ett kallt uppvaknande över hur försörjningen till den egna befolkningen såg ut.
Så även Sverige.

Kersti Linderholms rapport ”Sveriges självförsörjandegrad – energi till människor och motorer från svenskt jordbruk 2017-2018”, låg skrämmande rätt i tiden.
Krav är ett annat ämne hon också har åsikter om. Men det tar vi en annan gång.
– Innan vi gick med i EU 1995 var KRAV positiva till slam som gödsel, men sen var de tvungna att hålla sig till EU-direktivet som varken tillåter slam eller humanurin. Reglerna för ekologiskt baseras på känslor och inte vetenskap, avslutar Kersti Linderholm.
”Nu blir jag väl kölhalad”, avrundar hon i anslutning till dessa hett och frekvent omdebatterade frågor.

Kersti Linderholm
Kersti Linderholm är född i Stockholm, men uppvuxen i USA. När fadern som var ingenjör fick jobb på nuvarande ABB flyttade familjen till Ludvika.
Kersti flyttade i övre tonåren till Uppsala för studier, där hon läste till agronom på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU. Hon och maken var mjölkbönder, något som i dag överlåtits till en av döttrarna.
Sedan 1979 har hon jobbat med jordbruk och miljö på flera olika ställen bland annat hos Hushållningssällskapet.
1993 startade hon företaget Silvbergs Miljöteknik, och jobbade bland annat åt alla länets kommuner i frågan om slamhanteringen. Där det även gjordes revisioner årligen. Även Kvarnsvedens pappersbruks slamhantering jobbade hon med.
Det som så populärt idag kallas cirkulära kretsloppet var Kerstis arbetsfält, och där var hon även med på riksplanet och formulerade lagar. Tio år arbetade hon på Naturvårdsverket, med frågor kring jordbruk och miljöpåverkan.
2012 doktorerade Kersti på växtnäring och klimat.
Ett axplock av rapporter där Kersti Linderholm medverkat: Sveriges självförsörjandegrad – energi till människor och motorer från svenskt jordbruk 2017-2018. Miljöeffekter av EU:s jordbrukspolitik. Fotavtryck av Sveriges befolkning – Miljöeffekter av livsmedelsproduktion. Import av kött – export av miljöpåverkan. Merkostnad för certifiering på gårdsnivå. Kväveförsörjning i en uthållig växtodling.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS