– Barnen tycker det är pinsamt att ha en pappa som ska bli pensionär, säger Pär och ler.
Kanske ska vi tillägga att “barnen” är 14 och 16 år.
Med mycket skjutsande till diverse aktiviteter kommer de nog snart inse fördelarna med en pensionerad förälder.
– Det är familjen som styr och ställer med mig, och det kommer de säkert att göra nu när jag blir pensionär också, så jag kommer att ha att göra, säger Pär Nilsson glatt.
Den 31 december lämnade han ett yrkesliv som kyrkvaktmästare efter nästan 50 år på tjänsten.
Pär började som extravaktmästare på timmar 1974, för 46 år sedan.
Hans morfar hade den här sysslan tidigare och Pär fick ta över efter honom.
Pär var skoltrött och ville prova något annat.
– Jag hade tur som fick den här möjligheten.
Kyrkvaktmästaren Per Andersson, var Pärs handledare och arbetskamrat.
– Jag fick mycket kunskap överförd från honom.
1976 inrättades en tjänst som kyrkvaktmästare i Torsång, som Pär sökte och fick. På den tiden ingick både skolan och kyrkan i arbetsuppgifterna.
– Jag trivdes bra med det. Det blev en hel del renoveringsjobb, framförallt i skolmiljön där slitaget var ganska stort.
– Det kanske inte är så vanligt men jag gillar att arbetet rullar på i samma hjulspår. Det är skillnad nu när hjulen börjar rulla allt snabbare… Liksom mitt arbete har förändrats så fortsätter utveckling och förändring av tjänstens innehåll som kyrkvaktmästare.
Pär är en Torsångsbo med djupa rötter och traditioner. På fritiden ägnar han sig bland annat åt släktforskning, det har han gjort sedan 15-årsåldern.
– Genom mitt sökande har jag upptäckt att jag har anor med inte mindre än 223 personer som ligger begravda här, berättar Pär Nilsson.
Gravgrävning för hand var något som Pär upplevde som ett hedersuppdrag och som var viktigt att sköta pietetsfullt. Nu sköts arbetet också värdigt men idag är det andra arbetsmiljökrav som reglerar utförandet.
Till julen skulle julgranen hämtas till kyrkvallen.
– Det var ett litet äventyr varje år att forsla den efter vägen och att få den på plats. Både tungt och spännande. Men fint blev det.
Julottorna var mycket välbesökta under 70-talet. Många besökare, även en del överförfriskade. Det var en uppgift för vaktmästaren och några till att hjälpas åt att hantera sådana situationer.
– Vid julottan 1972 var det 470 besökare, det var nog ett rekord. Idag tar vi emot max 250 besökare sen är det fullt.
Traditionerna ändras och i och med midnattsmässornas tillkomst, som kom i slutet av 1970-talet, har medfört att många väljer den före julottan. Sedan finns det ju de som är med på båda.
I början av 1970-talet hade seden att tända ljus på gravarna i samband med allhelgonahelgen inte tagit fart.
– Vi plogade inte gångarna till kyrkogården under vintrarna då. Men mot slutet av 70-talet kom ljuständningen igång och även plogningen.
När det var midsommar i Torsång kunde det som mest vara upp till 15 000 besökare i Torsång och runt 500 båtar i Lillälven. Då var det även konsert i kyrkan på midsommarkvällen. Det var en hel del förberedelse och efterarbete.
– Egentligen gillade jag inte det så mycket, jag tyckte det blev lite för stort, säger Pär.
Marschallkvällarna och Hemvändarkonsert är ytterligare ett arrangemang där Torsång och kyrkan är i fokus.
– Barnkören brukar ha en mycket uppskattad konsert på Marschallkvällarna.
Pär framtid som pensionär innehåller både skog som väntar på röjning och gallring, en del renovering hemma och föräldrar som behöver lite extra hjälp ibland. Det gör att dagarna kommer att innehålla arbete för både kropp och knopp. Och släktforskning kommer han att fortsätta med.
