Stockholmsbandet Entombeds skräckinjagande logga har hemsökt mina tankar.
Debutalbumet ”Left hand path” vilar likt ett mystiskt mättat, majestätiskt draperi över en milt överstyrd tonåring med milt understyrda plånboksresurser.
Därför köper jag på en skivbörs i Örebro bandets lite billigare EP ”Hollowman”.
Som får enorm betydelse.
I fronten hittas stämband tillhörande Lars-Göran ”L-G” Petrov.
Ett grizzlygrowl av unik natur.
En unik natur också till person, den av många älskade L-G.
Metalscenen bjuder nu tusentals anekdoter där han utgör centralfigur.
För knappa tre veckor sedan tog blott 49-årige L-G sitt karakteristiska leende och knallade hinsides.
Den förbannade cancern.
En episod med Petrov jag själv vårdar ömt är när Entombed 2010 spelar på Peace & Love i Borlänge, då jag – liksom Petrov järnkamin i sporthjärtat – kastar upp min av DIF-skölden beprydda beppemössa på scenen.
Som plockas upp och sätts på skallen av L-G.
Ett par år senare, på gemytliga sjöslaget Close-Up Båten, springer jag in i honom och nämner hattutbytet i Borlänge.
”Var det du som slängde upp den? Fan vad coolt. Den gick jag runt och turistade i när vi spelade i Istanbul”, skrattar L-G.
Likt en avsevärt mer jovialisk ”Lord Voldemort”, som i ”Harry Potter”-filmerna gömmer delar av sin själ i sex olika horrokruxer, förlänger L-G sitt uppdrag i en musikscen som vet att vårda värdet av en ikon. Entombed, Entombed A.D., Nihilist, Firespawn, Comecon, Morbid – musikaliska hemvister för en härförare som nu chefar vidare i synnerligen ”Stranger aeons”.
Känslan är att en hel genre förlorat sin frontman.
Men L-G Petrovs mäktiga stämma lever för evigt.
Och ”Hollowman” håller hedersplatsen i hyllan där hemma. ■
