ANNONS

“Döden, döden, döden – och framtiden”

”Döden, döden, döden´, som ett sätt att benämna det värsta och oundvikliga, ta med döden i beräkningen och samtidigt ta udden av all sentimentalitet”. Så inledde Astrid Lindgren sina dagliga telefonsamtal med sina systrar, har hon berättat för vännen Margareta Strömstedt.

”Astrid var ovanlig, eftersom hon kallade döden för dess rätta namn. Annars är det kännetecknande för laddade ämnen att det skrämmande namnet ska undvikas. I sina böcker laborerade Astrid Lindgren med metaforer och liknelser, som Nangijala. Och i det fallet gjorde hon som de flesta: Hon skrev om döden utan att använda ordet döden”, skriver Anna Vogel, universitetslektor vid Institutionen för svenska och flerspråkighet vid Stockholms universitet, i en artikel om döden.
Så känner undertecknad det med pandemin. Jag vill öppna alla träffar och möten med ”covid, covid, covid”. Så att ämnet blir avklarat och undanstökat. Så att vi får prata om något annat en stund, för det tror jag att vi behöver.
Likaväl som vi behöver prata om covid och dess härjningar över Moder Jord.
Pandemin är som ett vått, tungt täcke som lagt sig över hela mänskligheten. Att pandemin är allvarlig förstår både du och jag, men vi måste också prata om annat, som framtiden – för det kommer en framtid efter pandemin även om vi inte vet när, och den får vi försöka fånga, åtminstone som en vision. Annars blir allt grått av uppgivenhet, när nu en tredje våg av pandemi slår in över landet. En ny våg av osäkerhet.
Vilka vacciner ska den här vågen ta med sig, vilka kommer att finnas kvar när den här omgången lagt sig? Nya vacciner kommer och några får direkt gå. Johnson & Johnsons är det senaste, i skrivande stund kanske man ska säga, i denna kapplöpning i vaccintillverkning.
Vilka vacciner kommer att ge oss rörelsefriheten tillbaka och vilka kommer att skydda mot en förmodad död?
Så lika viktigt som att inte prata om döden en stund, är det viktigt att prata om döden, kanske för att avdramatisera och inse att det är det enda vi alla är lika inför. Alla ska vi en dag dö.
Kanske ska vi fånga Anna Vogels avslutande mening:
”Under tiden kan vi kanske försöka leva väl och göra gott medan tid är”.
Citatet ”Döden, döden, döden” har hämtats från astridlindgren.se (2016).

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS