Minnen jag nästan glömt

Måste motvilligt erkänna ett förflutet som en sådan där typisk sydländsk midsommarfirare som våldgästade Dalarna dagarna då dygnen är som längst.

Ljusa nätter. Ljusa minnen. Minnesluckor.
Slog upp tältet på en sommaräng i Söderbärke. Mötte morgonen öga mot öga med en ko som nyfiket tittade in genom tältöppningen. Måste ha missat den taggiga inhägnaden då vi kom.

Betraktade Brunnbäck för första gången från djupet av baksätet. Minns myller och brölande bybor som såg oss som oönskade utmanare om lokala skönheters gunst.

Slumrade till i Sala. Vaknade i Säterdalen. Solen sken. Minnen dolda i dis. Vätskebrist var inte orsaken.

Åkte drygt 20 mil med nedfällt tak för att nå Nås. Slog upp mitt tält på en fotbollsplan. Lyssnade på Ledin. Beskyddade min vän Sven som missfirmat några grova gossar från grannskapet. Framgångsrik förhandling förhindrade frakturer.
Såg solen gå upp i Borlänge.
Måste erkänna att rosenröda bilden i mitt minne inte helt överensstämmer det Borlänge jag dagligen betraktar…

ANNONS

SENASTE LOKALA NYHETER

"Pling". Fingrade fram en textrad på min telefon – som påstås vara en smart sådan – och tog del av ett meddelande som bäst kan beskrivas som ett larm.
Vi har haft vargar på tomten. Hustrun och hunden är mina högst trovärdiga vittnen.
En professor i utbildningssociologi vid Uppsala universitet, Mikael Börjesson, har kartlagt var flest ledare fostras. Numera är det Stockholm som gäller.