En fräsch höstdag möter de 15 deltagarna på Hagvallen. Där väntar fysioterapeut Pia Malmqvist, sjukgymnast Kent Berglund och hälsofrämjare Solveig Bodare på gruppen.
Trion går igenom praktiska delar och övningar innan gruppen promenerar första varvet runt vallen.
– I fortsättningen kommer en av oss tre att medverka, och efter fem gånger är det meningen att det ska rulla på av sig själv, berättar Pia Malmqvist.
Flera av deltagarna sätter fast händerna i staven som de är lärda från längdskidåkningen i ungdomen. Men Kent visar och hjälper alla att få rätt grepp.
Underifrån och upp ska man ha stavens band, då blir det bättre tryck. Stavens längd ska vara så att armen hamnar i 90 graders vinkel när man håller i staven.
Det blir lite pillrande med stavlängd, handtag och band.
– Stavlängden är inte allt. Rörelse är vårt paradnummer, konstaterar Kent Berglund.
Han genomför en rejäl uppvärming med deltagarna där han har genomgång av de övningar som finns i ett häfte som senare delas ut.
Efter uppvärmingen är det dags för första varvet runt Hagvallen.
Kent och Pia visar hur deltagarna ska låta stavarna bara hänga/släpa efter sig till en början, för att sedan komma in i naturlig gång med stavarna.
– Stavarna driver oss framåt och ger lite extra benstyrka, förklarar Kent Berglund.
De två tittar också på deltagarnas gång för att kunna ge tips om eventuella förbättringar.
Britt Nyrén har inte använt sina stavar de senaste tio åren.
– Jag fick dem av facket tror jag eller alternativt från någon annan, jag minns inte, säger hon och skrattar.
Hon har med sig väninnan Ann-Cathrin Broberg, som fått sina stavar av sin bror, som i sin tur fått dem av LO-facket.
Hon har aldrig gått med stavar, men efter ett varv runt Hagvallen tycker hon det känns riktigt bra.
De två frisksportande damerna berättar att de varje vecka går en långpromenad på ibland upp till 2,5 timmar. Efter första gången på kursen ska de nog också inkludera stavarna på sina promenader.
Efter att deltagarna fullgjort ett varv ska de skatta ansträngningsgraden enligt Borg-skalan.
– Borgskalan mäter ansträning i talen 6-20, där 6 är ingen ansträngning alls och 20 är max ansträngning, förklarar Pia Malmqvist.
De ska även skatta sin egen förmåga att klara av stavgången.
– Borg-skalan har även använts vid “Gång- och balansskolan”, berättar kommunens hälsofrämjare Solveig Bodare.
Deltagarna får även en träningsdagbok att fylla i, den ligger tillsammans med övningarna och enkäten i ett kuvert som delas ut.
Pia, Solveig och Kent hinner ge deltagarna mängder av goda råd och tips.
Bland annat att “ploppen” – gummiplutten längst ned på staven – ska plockas av vid mjukt underlag, och på vid hårt underlag.
Fakta
Borgskalan är en skattningsskala för upplevd fysisk ansträngning. Den konstruerades av professor Gunnar Borg på 1960-talet för att användas i samband med arbetsprov. Uppskattningen är subjektiv och individuell men är tänkt att korrelera med pulsen. Till exempel ska 13 på skalan motsvara ca 130 i puls.
Källa: Wikipedia.
