När Nicklas Eriksson fick nobben av kommunen var redan hyreskontraktet på lokalen tecknat. Så i stället för att bara låta det stå där och kosta provade han någon annat.
– Jag ställde in ett bord för skojs skull och ställde fram lite grejor.
Och det gav resultat. Lokalen är på 150 kvadratmeter och nu håller han på att bygga ut och fixa till de 100 kvadrat som finns i källarplan.
Kvadratmeter finns även på övervåningen som han redan hyr.
Lokalen har de varit i sedan den 1 januari i år, men de körde i gång på riktigt i februari.
– Folk jublade när vi öppnade här, säger en glad affärsinnehavare.
Han kommer också att köpa in partier med kläder och sälja i det iordningställda källarplanet.
Nicklas Eriksson är ingen rookie inom företagande. Han har tidigare haft byggfirma, men ville prova något nytt, och kom att tänka på ett toasthus. För två år sedan drev han Flobergscaféet åt kommunen. Något som visade sig gå bra.
Från början kommer Nicklas Eriksson från Hälsingland, men för sex år sedan lockade kärleken honom till Smedjebacken och nu har paret tre småttingar, Tilda, Tula och Theodor.
Handlar folk något då?
– Ja, då det går runt. Jag har aldrig haft en loppis och hade inte trott att det skulle gå så bra.
Han funderar på att ha hyllor som folk får hyra för att sälja sina prylar. Det som säljer bäst är barnkläder, barnskor och leksaker.
– Det hade vi jättemycket av när vi började, nu är det bristvara.
Loppisen startade han mest för svärmors skull, så att hon ska ha något att göra. Det började gå så bra att han registrerade en firma.
Minstingen, som är på besök med sina syskon, får syn på en spegel och bestämmer sig för att bekanta sig med personen i spegeln. Storebror är inte imponerad av tilltaget.
