Nu arrangerar hon en föreläsning för att inspirera och dela med sig av sina tankar.– Det här är inget jag kan ändra på själv, det är något vi kan göra tillsammans, förklarar Jamila Boccaccio.
Inspirationsföreläsningens syfte är att väcka mod och nytänk i att våga göra saker annorlunda.
– För hur kan det se ut om vi faktiskt börjar jobba mot en grönskande ålderdom i kommunal vård och omsorg och hur möter vi de krav som i framtiden kommer att ställas på äldrevården? frågar sig Jamila, som grunnat mycket på detta.
Jamilas starka drivkraft i frågan startade redan i barndomens Västerås, dit hon kom som adopterad från Indien.
– Jag bodde på en gata i Västerås med underbara pensionärer. Jag fick alltid vara med och baka eller plocka äpplen. Mamma var ordförande i bostadsföreningen och jag var alltid med på mötena.
Även farmor var en stor förebild för Jamila. En förebild i hur äldre skulle ha ett bra liv.
– Jag är marinerad i en anda av bra äldre förebilder.
Via kärleken, som stavas Joakim, kom hon till Dalarna och Smedjebacken.
Det var också Joakim som kom med förslaget att Jamila skulle läsa till sjuksköterska, då han sade “du som är så fin med människor, borde inte du jobba med det?”.
Sagt och gjort, Jamila utbildade sig till sjuksköterska och tog examen 2013.
– Under praktikperioden hade jag en bra handledare i Klas Öhman.
Efter praktiken fick hon jobb.
– Jag arbetade undan mina sysslor som sjuksköterska på halva arbetstiden och gick sedan runt och socialiserade med de äldre, genom enkla saker som att till exempel titta i fotoalbum och samtala eller sjunga, säger Jamila.
Men arbetet ute på fältet blev ändå inte vad hon hoppats.
Tonen är sorgsen när hon berättar om hur hon upplevde att äldrevården var ren förvaring, utan stimulans och aktiviteter.
Inte som hon var van vid – att se äldre människor blomma.
– Det bedrivs en vård jag inte kan stå för, så jag kände att jag behöver göra något åt det.
Hon är noga att påpeka att det inte handlar om att klanka på någon utan att hon vill lyfta frågan för att få förändring tillsammans med kollegor.
I mer än tio år har Jamila Boccaccio haft en dröm.
En dröm att varje människa ska få leva livet fullt ut till den dag man avlider.
Att människor utifrån sin fulla potential ska få njuta av de dagar som livet har kvar att ge med en fortsatt känsla av mening och social stimulans. Ett liv utan “bäst före-datum” och förvaring av äldre.
När känslan blev för stark, känslan att inte kunna stå för den vård hon jobbade i, tog hon klivet till ett annat yrke. Efter en tid på det nya jobbet, med en fantastisk chef som såg potentialen och trodde på henne lyftes hennes drivkraft till en ny nivå, där hon valde att vända åter till det hjärtat klappar som mest för.
Driftig som hon är, gav hon sig i kast med att sammanställa en föreläsning om hur det goda livet på ålderns höst skulle kunna se ut. En inspirationsföreläsning om hur vi bygger genuina relationer, skapar ett samhälle där äldre inkluderas och suddar ut människors bäst före-datum.
Jamila har precis påbörjat resan mot sitt livsmål. En vardag där varje människa ges möjligheten att njuta av det bästa som livet har kvar att ge med en fortsatt känsla av mening, daglig rörelse och social stimulans. En ålderdom fylld av livsglädje och givande samtal där varje människa får känna sig värdefull och behövd, alla dagar till tidens slut.
Jamilas inspirationsföreläsning, “Framtidens vård”, håller hon helt ideellt på Folkets hus i Smedjebacken den 30 november.
Hon poängterar att hon inte har något politiskt syfte med föreläsningen, inte heller är hon ute efter att hänga ut någon, hon vill bara inspirera till förändring. En förändring som kan göras tillsammans, om alla drar åt samma håll.
Publicerad i Annonsbladet nr 44 2019.
