Både David Jonstad och sambon Sofia Billvik kommer från Stockholm och närde länge en längtan efter att flytta till landet.
– Vi gick i flera år och funderade, det var en lång process. Vi sökte i en 25-milsradie från Stockholm, men drogs till Dalarna där vi kände folk och dit Sofias bror flyttat ett år tidigare, till Falun, med sin fru som är från Dalarna. Sedan kom det ut en fin gård i Arkhyttan som vi föll för, berättar David Jonstad.
Han har bott på tio adresser i Stockholm, varav den sista var en lägenhet på 47 kvadratmeter i Hammarbyhöjden.
– Vi fick vårt andra barn innan vi köpte gården och då blev det väldigt trångt i en lägenhet, utan balkong. Därför var det nästan lite desperation på slutet, vi hade redan lämnat lägenheten innan vi köpte gården, säger David Jonstad.
Under coronapandemin har intresset för att bo och leva på landet ökat ordentligt, med ökade huspriset på många ställen.
– Men jag tycker att trenden att flytta ut på landet hade dykt upp redan före pandemin. Sedan blev det lite som att fördelarna med att bo i stan försvann under pandemin, när nästan allt stängde, så då blev det ännu större intresse.
Gården som de fastnade för heter “Målarns” och är från 1870, alltså över 150 år gammal.
– Husets timmerstomme är dock ännu äldre och stod tidigare mer centralt i Arkhytta. Gården är på drygt fem hektar, knappt två hektar är bete och resten är skog.
Hur var det i början, var det mycket att göra med huset?
– Vi fick överta en pågående renovering, men vi valde att prioritera utemiljön, särskilt att etablera odlingar, men även att etablera oss socialt. Det är speciellt att slå sig ner på en plats man inte har någon förankring i, men vi fick tidigt en positiv känsla av Stora Skedvi och i synnerhet vår by där det varit lätt att knyta an till folk.
På gården har de en del djur, både ankor, höns, får, katter och kaniner.
– Ankorna är av rasen löpankor, de håller nere snigelbeståndet och dessutom är de bra äggläggare, precis som hönsen. Fåren står för landskapsvården, förser odlingarna med näring samt ger oss bra kött och fina skinn. Katter och kaniner är gott sällskap.
De första intrycken och erfarenheterna från att flytta till landet har David Jonstad nu samlat i en bok, som han jobbat på i tre år. Boken “Meningen med landet – Min väg till ett jordat liv” släpptes i augusti. Detta är hans fjärde bok, men den första som är mer personlig och självutlämnande.
– Boken är en personlig berättelse. Många hade frågor till oss när vi flyttade hit och dessa frågor vill jag ge svar på i boken. Jag har novisens blick på lantlivet och vill även visa hur mycket jobb det faktiskt är eller hur det känns att slakta ett av sina lamm, eller att nacka en höna?
Hans tidigare böcker har handlat om hållbarhetsfrågor, ett ämne som ständigt är på tapeten.
– Jag har skrivit och berättat om dessa frågor i 15 år nu, som författare, journalist och föreläsare. Sammanfattningsvis kan man säga att det finns någon ohållbart i hela vår livsstil, vi förbrukar mer än vad jorden mäktar med, och det räcker inte med att shoppa klimatsmart, vi måste tänka om mer i grunden, både av hållbarhetsskäl men även för att kunna hantera ett allt mer extremt väder liksom andra kriser.
Boken är även tänkt att spegla meningen med tillvaron i stort, inte bara ur ett hållbarhetsperspektiv.
– Ingen mår bra av det höga tempo som råder i samhället. Den psykiska ohälsan ökar. Jag tror mycket är vunnet om vi har möjligheten att prioritera mer tid till att leva, framför mer pengar att konsumera för.
Han hoppas att pandemin har blivit en ögonöppnare för många, kring vad som är viktigt på riktigt.
– Nu har vi förhoppningsvis märkt hur viktigt det är att bara få umgås, att träffa sin familj och sina vänner. Jag tror att vi kommer att värdesätta sådant mer nu efter pandemin, säger David Jonstad.
Med boken vill han ge råg i ryggen åt de som funderar på att göra en livsförändring.
– Jag vill visa att det är möjligt att gå sin egen väg, även om den krockar med rådande normer. Samtidigt vill jag vara ärlig med att det inte bara är att kliva rakt in i en Mandelmann-idyll bara för att man flyttar ut på landet. Det är väldigt tufft de första åren, men det är värt det i slutändan. Det ger så mycket att själv få välja sitt liv och följa sitt hjärtas väg.
David Jonstad stortrivs på gården i Arkhyttan dit han och familjen flyttade för sex år sedan. Foto: Pär Sönnert
Vad var tuffast i början för er?
– Det var tufft för oss att tygla all längtan, det fanns så mycket som vi drömde om. Vi ville göra allt på en gång, vilket jag tror beror på den kultur vi lever i, där man förväntas ha ett högt tempo och prestera mycket. För oss tog det ett par år att hitta balansen och slå av på takten emellanåt för att kunna landa på riktigt.
Var det något som blev mer positivt än ni hade trott?
– En av de stora fördelarna som vi inte hade vågat räkna med var relationen till grannarna. Att ha goda grannrelationer adderar så mycket till livet. Vi bor i en högst levande by med många öppensinnade och engagerade människor. Exempelvis är vi några grannar som bygger vidare på den gamla bondetraditionen att ha gemensamma arbetsdagar på varandras gårdar, säger David Jonstad.
David Jonstad
Ålder: 44 år.
Bor: På gården “Målarns” i Arkhyttan, Stora Skedvi.
Familj: Sambon Sofia Billvik, barnen Tula, 8, och Timo, 6 år.
Yrke: Journalist, författare och föreläsare.
Intressen: Jakt och träning. Har nyligen börjat träna barnens fotbollslag i Stora Skedvi.
Aktuell: Har nyligen släppt boken “Meningen med landet – Min väg till ett jordat liv”.
Kuriosa: Har tidigare skrivit böckerna Jordad (2016), Kollaps (2012) samt Vår beskärda del (2009). Samtliga böcker har getts ut på Ordfront förlag.
Davids tips på de som vill lämna staden för livet på landet:
Tänk och prata igenom noggrant hur ni vill att livet ska se ut, och vilka förutsättningar som behövs för det.
Sondera terrängen. Gå på visningar, men besök också folk som redan bor på platser ni är intresserade av. Ett forum för detta är Facebook-gruppen Utflyttare som jag och Sofia startade för sju år sedan.
Ha tålamod, och använd tiden till att skaffa dig praktiska färdigheter, det finns massor av spännande kurser att gå.
De första åren är tuffast. Var beredd på det och försök att inte springa på alla bollar. Ta vara på den kunskap som finns, både hos människor omkring er men även i internetforum av olika slag.
Artikeln publicerades i Annonsbladet Dalarna (Hedemora/Säter) nr 42, 2021.
