Sedan några år tillbaka bor hon i Söderbärke där hon stortrivs. Hon är en hemvändare som bott mer än 20 år i USA.
Christina Maria känner sig avklädd när hon så öppet delar med sig av in sin historia. Men hon vill ändå göra det, med förhoppningen att de kan hjälpa någon annan i samma situation.
Hösten 2017 hade hon mått dåligt, hade jobbat alldeles för mycket och olika personliga upplevelser hade satt sina spår. Arbetsskadan hade kommit tillbaka både i armarna och axlarna, sömnen var inte bra och Christina Maria mådde väldigt dåligt på alla sätt och vis.
Under julen hände saker som gjorde att hon mådde ännu sämre. Hennes älskade hund Arwena, blev hastigt svårt sjuk på julaftonen och dog på annandagen. Hennes far som mått dåligt en tid blev väldigt dålig under julen. Idag mår han bättre.
Som om det inte var nog med detta upptäckte Christina Maria en stor knöl på halsen på julaftonen, fick en cancerdiagnos i januari och efter åtskilliga tester och läkarbesök senare i Falun och Uppsala, är knölen fortfarande ett mysterium.
– Sorgen över Arwena var enorm, jag kunde inte äta eller företa mig något.
Hennes läkare i Ludvika var väldigt förstående och fick henne att inse att all stress som hon hade upplevt i USA, då hennes exman blev sjuk, och Christina Maria vårdat honom, och alla trauman då och under skilsmässan, också kommit upp till ytan.
Ett Niagarafallet av stress släpptes loss.
När hon fick reda på att hon var mjölkproteinallergi och blev hon än mer deprimerad. Försäkringskassan och bank var också stora stressmoment.
– Jag hade glömt bankkortet i bankomaten, hade dubbel bokat klienter, glömt saker och mitt minne hade blivit jättedåligt. Under hela hösten hade jag sagt, att jag inte ville leva på det viset längre, jag var fylld av hopplöshet och rädsla. Jag såg ingen väg ut ur situationen då.
Christina Maria följde sin intuition och lyssnade på sin inre röst, som sa att det inte var aggressiv halscancer, och att hon inte skulle opereras, mot läkarnas ordination.
– Det var ändå svårt att lita på att jag hade rätt och att jag gjorde rätt, speciellt i mina mörka stunder.
Hon hade hört talas om Nia sedan 90-talet. Nia beskrivs som “rörelse för helande”. Med jämna mellanrum brukade hon fundera över att prova detta.
– En god vän, som börjat på Nia i Göteborg, var väldigt bestämd i att det skulle hjälpa mig i mitt helande och tyckte att jag skulle gå White Belt Training över påsken. Vilket jag gjorde.
– Då fick jag glädjen tillbaka inom mig och jag började leva igen. Hopplösheten försvann, jag började tro på mig själv igen och livet. Stress och smärta försvann, spända muskler löstes upp i hela kroppen. Jag kände att livsglädjen kom tillbaka. Jag kunde le och skratta igen. Mitt ansikte som hade känts som det var av sten, blev rörligt igen och färgen gick från grått till rosa.
Hon kunde lyfta armarna, utan att axlarna gjorde ont, kunde gå och stå igen utan extrem smärta, kunde ta sig ner på golvet och upp igen.
– Mitt hjärta känner tacksamhet till detta som har hjälpt mig tillbaka till livet.
Publicerad i Annonsbladet vecka 15 2019.
