“Då log drottningen åt mig”

Halkan hade precis slagit till. Jag var på väg till älsklingens stuga. Med sommardäck. Solen stod lågt och temperaturen växlade mellan minus två och plus ett.

Jag var rädd. Rädd för att krocka, för att få sladd men framför allt för att köra på en räv, ett rådjur eller – hemska tanke – en älg. Rädd för vilt är jag ofta när jag kör de där nio milen – i skymning, gryning, regn och snö. Att sedan min bil på grund av sin storlek kallas Lille Skutt gör ju inte saken bättre…
Plötsligt dök hon upp, skogens drottning. Bara några meter framför bilen. Precis vid vägkanten.

Jag trodde först att det var några ovanliga trädstammar, men sedan såg jag vad det var: Ett helt magnifikt, majestätiskt exemplar av alces alces.
Hon bara stod där. Helt stilla. Funderade på om hon skulle gå över E16 eller inte.
Bromsa tordes jag inte. Inte heller tuta. Det enda jag klarade var att släppa på gasen. Och ta ett djupt andetag.

Skräcken över att kanske få den tunga kroppen över motorhuven steg. Det gjorde också fascinationen över att få se fru – eller fröken – Älg på noslängds avstånd.
Hon var så nära att hon lätt skulle kunna böja sig ner och pussa Lille Skutt på huven – om hon ville.
Det ville hon inte.
I stället stod hon bara där. Vild. Vacker. Och väl medveten om sin makt.
Jag körde förbi. Hon stod kvar, log överseende och vände tillbaka hem till skogen.

[YouPlayPlaylistPlayer video="2847" floating="3" ap mute pl=764 nt=10]
Facebook

Populärt på webben

Läs senaste numret av Lokalt i !

Artiklarna i E-tidningarna går även att lyssna på!

ANNONS