– En Napoleonbakelse tack, säger Carl-Axel Eriksson, eller CA som han kallas, till expediten bakom disken.
– Jag brukar alltid äta Napoleonbakelse på Elsas, förklarar han sig.
Vi har stämt möte på Elsa Andersson konditori i centrala Norberg för att prata om hans senaste och tredje bok som släppts i dagarna och som fått namnet “Kvar vid livet”. I boken berättar CA i jag-form 72-åriga Viktoria Kerners livshistoria. En kvinna som är i samma ålder som honom själv.
– Jag tycker inte det är någon skillnad på hur män och kvinnor tänker, säger han.
CA uppskattar starka kvinnor, precis som den person som Viktoria är. När boken tar sin början är Viktoria nybliven änka, hon slåss för självbestämmande och för sin integritet. Hennes två barn försöker förmå henne att sälja huset hon bor i, något som inte faller i god jord. Det hela slutar med en total brytning med sonen. Boken berättar också om Viktorias sökande efter sina rötter och hur hon kommunicerar med sin döde man och hur deras samtal stärker henne.
Även om boken är en uppdiktad historia har CA vävt in sina egna barndomsminnen.
I likhet med hans två andra böcker, “Frostnupen” och “Svinryggen”, är handlingen förlagd till Norberg. Förklaringen är enkel, de 20 första åren tillbringade han på orten. Men boken gör även en avstickare till Österrike och staden Graz.
CA har ägnat sitt yrkesliv åt det skrivna ordet, att få berätta om människor och deras villkor har legat honom närmast hjärtat.
– Hemma när jag var liten berättades det mycket historier och då helst med en liten udd ironi i, säger han om sin förkärlek till berättandet.
Intervjun eller snarare samtalet vandrar från bokskrivande till tidningsvärlden och tillbaka igen. Om hur han 1967 klev in på Fagersta Postens redaktion för att söka sommarjobb, och där han fick i uppdrag att skriva om ett popband från Norberg. Artikeln som följde gav honom sommarjobbet. Från lokaltidningen har CA:s skrivande fört honom till redaktioner i Göteborg, Stockholm och Falun. Han har även hunnit med en sejour i Bosnien som redaktör hos de svenska FN-trupperna. De sista elva åren av sitt yrkesliv arbetade CA som pressekreterare på Huddinge kommun.
Numer är han pensionär men att njuta av tillvaron på sofflocket passar honom mindre bra. Han och hustrun Gunilla delar sin tid mellan lägenheten i Sollentuna och Smedjebacken där de köpt ett hus med anor från 1700-talet. Det gör att sysslorna är många.
– Ungefär 70 procent av min tid tillbringar jag i Smedjebacken, säger han.
Under samtalet hinner dag att bli till sen eftermiddag. Folk kommer och går på kaféet. Sorlet från andra kafégäster lägger sig som en fond till vårt samtal.
CA tar ytterligare en tugga av bakelsen innan han fortsätter att berätta om sitt yrkesliv och sina böcker. Han avslöjar att det är hustrun som hittat på slutet av boken.
– Jag börjar en bok med att göra en synopsis av hela boken, därefter delar jag upp den i kapitel.
Det är inte alltid han kan följa sin skrivplan. Karaktärerna i berättelsen hittar på egna grejer och då är det bara för författaren att hänga med.
Han konstaterar att det är svårt att få de större bokförlagen att satsa på en man i hans ålder.
– Man ska vara känd och skriva kasst, säger han om vilka som bokförlagen satsar på.
Det gör att han valt att ta pengar ur egen ficka för att ge ut boken på ett eget förlag.
Publicerad i Annonsbladet vecka 08 2019.
