Eftersom vi fyra barn var rätt päliga* så hamnade ofta våra matrester på pappas tallrik. Inte undra på att han blev lite rund med tiden.
Den här sparsamheten uppfattade jag som tonåring som otroligt överdriven och töntig. Men…några år senare upptäckte jag att jag gått i nästan exakt samma fotspår som mina föräldrar.
Numera slänger jag också så lite som möjligt. Jag klipper upp tandkrämstuben för att få ut det sista. En oönskad brödkant får nytt liv som krutonger. Och blir det – mot förmodan – en vinslatt över så hamnar den garanterat i första bästa risotto.
För detta har jag blivit häcklad och hånad otaliga gånger. Yngre förmågor har till och med vägrat följa med in i affären när jag haft egna påsar med mig. Jag blev lika pinsam som mina föräldrar!
Men nu har det plötsligt blivit hippt att vara sparsam och omodernt att slänga mat och prylar. Nu SKA man handla second hand, tvätta disktrasor och köpa mat med kort datum.
Därmed har jag fått en välbehövlig upprättelse och äntligen blivit modern. Ja, rent av hipp!
Nu måste jag bara hitta på något gott att laga av morotsblasten. Är det någon som har ett tips?
*pälig betyder kräsen på Borlängemål
