– Det är inte så många som vill jobba med liften, vilket känns jättetråkigt, säger Gabriella Sandberg som är en av bergets många ideella drivkrafter.
Snölaget och pistligan mönstrar manskap i tillräckliga nummer för att begå vintersäsong på klassiska Fjällberget.
Med uppslutningen kring liftmaskineriet tycks det emellertid betydligt sämre ställt.
Gabriella Sandberg, en av personalstyrkans många kuggar i den momentstarka motor som krävs för att driva en alpin anläggning, beklagar detta.
Men hyser förhoppningen att fler föräldrar till backens många aktiva barn samt andra lokala entusiaster ska ansluta.
– Det är egentligen inte mycket arbete som krävs för att sköta liften. Om vi kan skrapa ihop till fyra liftlag blir det inte så många pass att åta sig per säsong, redogör Sandberg.
Och nyanserar ytterligare:
– Dessutom är det roligt att vara här och känna stämningen, dricka kaffe, käka en korv och hänga i en väldigt fin gemenskap.
Fjolårets säsong blev det inte mycket med, till följd av det rekorderligt ickeexisterande vintervädret.
Aningen mer snö torde rimligtvis falla under den vinter som snart nalkas, och att Fjällberget då ska förlänga pausen finns inte på kartan.
– Nej, det ska bli säsong av det här, betonar Gabriella Sandberg.
Men:
– Vad gör vi om vi inte får ihop folk? Vi som jobbar här har ju också familjer och liv.
– I värsta fall får vi ha öppet bara varannan vecka, men det är ju inte önskvärt.
Ordinarie upplägg ser Fjällberget ställa sina i snitt 20 graders lutning till allmänhetens förfogande under kvällstid tisdag och torsdag, dagtid lördag och söndag.
Gabriella Sandberg uppskattar att man som bäst är totalt cirka 20 personer per tillfälle. 20 personer som tillser att Fjällbergets 3 nedfarter är i åkvänligt skick, att cafeterian kan kirra gottis.
Och att liftarna rullar som de ska.
– Allt sker ideellt, och flera av dem som jobbar är tonårsföräldrar som har barn i backen och därav en tydlig koppling hit, förklarar hon och tillägger att man sporadiskt också fått personaltillskott via arbetsmarknadsåtgärder.
Och Fjällbergets förehavanden sker på fundament finansierade av kommunbidrag, medlemsavgifter, cafeteria och liftkort.
Sammantaget har klubben (IFK Grängesberg Alpina) i runda slängar 170 medlemmar. Men då innefattar dessa siffror ofta hela familjer och så kallade stödmedlemmar, och alla 170 är således inte aktiva åkare.
Insatsen signerad Gabriella Sandberg och ett arbetskraftigt snösällskap sker som nämnts ideellt. Belöningen är en annan än pengar.
Att hålla Fjällberget – vars anor sträcker sig så långt tillbaka som 1930-talet – vid liv.
Att säkra en bra backe för både gammal och ung.
– Jag började här för fyra år sedan och trivs otroligt bra. Jag är främst med för att det här ska få finnas, säger Sandberg.
Och hälsar kallare tider varmt välkomna.
– Vi behöver minusgrader som håller i sig någon vecka för att kunna köra på med våra snökanoner.
Fjällbergets färdigheter som alpin nedfart rankar hon högt. Naturen har försett berget med generösa blickfång i fyra väderstreck, och platsen hyser storheten i det förhållandevis lilla.
– Det är mysigt och riktigt rolig åkning. Jag har åkt snowboard i Åre, Sälen och Alperna men trivs nog egentligen bäst här, skrattar Gabriella Sandberg.
– Och så är det en enorm sammanhållning. Nästan som ett slags extrafamilj. Nu hoppas vi bara att det löser sig med liften inför säsongen.
