ANNONS

Som nybliven ordförande för Sveriges hembygdsförbund vill Anna-Karin Andersson verka för att få in fler yngre människor i hembygdsrörelsen.
Foto: Karin Diffner

Anna-Karins hjärta klappar för hembygden

NYHAMMAR. Anna-Karin Andersson har nyss släppt en bok om husen i Grangärde och dessutom blivit ordförande i Sveriges hembygdsförbund. – Jag vill att hembygdsrörelsen ska öppna upp lite mer för att få yngre att bli intresserade, säger hon.

Några kilometer norr om Nyhammar svänger man upp i skogen, passerar några enstaka hus efter fem kilometer och fortsätter till det allra sista huset efter grusvägen.
– Det här är Fröjdberget. En gång i tiden var det en hel by här, en förort till Kullen, säger Anna-Karin Andersson.
Det känns lite som världens ände.
– Nej, det är ju världens centrum, säger hon med ett skratt.

Anna-Karin växte upp i ett av husen på gården och bor numera med maken Gunnar och katten Totte i farföräldrarnas hus. Det var där intresset för hembygdshistoria föddes.
– De levde ett gammaldags bondeliv och berättade om hur folk levde, vad de gjorde och sa.
Något som har gett Anna-Karin perspektiv nu är minnet av när hon gick med farfar i den stora granskogen nära hemmet.
– Då sa han: “Här slog vi åkrar när jag var ung” och det är precis vad jag säger till mina barnbarn nu – om en annan plats.
Åkrarna farfadern mindes var från början av 1920-talet och de som Anna-Karin minns är från 1960-talet.
– Det gäller att ha perspektiv bakåt för att kunna se framåt, konstaterar hon.

Som egenföretagare bedriver Anna-Karin skogs- och jordbruk och har får. De ideella uppdragen är många. Just nu är hon ordförande i kyrkorådet i Gränge-Säfsnäs församling, ordförande i Grangärde hembygdsförening, vice ordförande i Dalarnas hembygdsförbund och nyvald ordförande i Sveriges hembygdsförbund. Dessutom har hon precis släppt sin andra bok.
– Jag säger att jag ska trappa ner och tackar sedan ja till något nytt. Då brukar döttrarna fråga om jag tycker det går bra att trappa ner, säger hon och ler självironiskt.

Boken heter Socknens hus i Grangärde och har getts ut av Anders Källgren på Globe Bokhandel.
– Han är en hjälte i den här branschen och ser det som en mission att ge ut hembygdslitteratur, berömmer Anna-Karin.
Men sökandet i arkiv, utfrågningar av experter och letandet efter bilder har hon fått göra själv. För 17 år sedan skrev hon boken Kullen – en by i Grangärde finnmark och kände några år efter det en tomhet, en längtan efter att forska vidare i hembygdens historia.
– Det är som att lägga ett pussel och man blir bara mer och mer nyfiken.
De sista fem-sex åren har arbetet med boken intensifierats och för några veckor sedan kom den så ut.
– Man blir trött på att skrolla i materialet på datorn och det blir väldigt annorlunda att se den i bokform – men jätteroligt, säger Anna-Karin stolt.

Boken handlar som titeln avslöjar om socknens hus, i det här fallet om historien bakom några av husen i själva kyrkbyn i Grangärde.
– Alla husen ägdes av församlingen.
Kyrkan är den äldsta byggnaden med anor från 1400-talet. Övriga hus går som längst tillbaka till 1700-talet.
– I det fall det går så berättar jag lite om människor som bodde där också, så att det blir lite roligare än att bara räkna upp siffror.
Är det något du kom fram till i forskningen som var extra intressant?
– Ja, ingen visste var den gamla sockenstugan fanns, men det visade sig att det var Gästis men att huset hade flyttats.
Anna-Karin berättar också att hon i gamla kyrkoprotokoll fått veta hur man skaffade nya kyrkklockor när de gamla förstörts i en brand.
– Bland annat så skänkte folk gamla kastruller, kaffepannor och kittlar i koppar och mässing. Det står skrivet namnen på vem som skänkte vad.
– Det var så fascinerande att läsa det och jag kände verkligen hur nära historien jag kom, utbrister hon.

Ett obekräftat faktum lyckades Anna-Karin också bevisa med hjälp av prästen och dendrologen Torbjörn Axelson från Dala Järna.
En dendrolog kan åldersbestämma träet i husen.
– Genom att titta på årsringarna kunde han säga att: “Det här timret är fällt 1769 på våren”.
Vad var det ni bevisade med det?
– Jo, folk har alltid sagt att prästgården i Grangärde såldes och flyttades till Sunnansjö och det stämmer också.

När boken är klar och pandemin börjar släppa sitt grepp kan Anna-Karin ägna sig mer åt sina nyaste uppdrag som ordförande för Sveriges hembygdsförbund.
– Hembygdsrörelsen har också varit hårt drabbad under pandemin och nu ska vi starta om.
Vad vill du verka för som ordförande?
– Jag vill ju att hembygdsrörelsen ska leva vidare. Därför måste vi öppna upp mer och försöka locka yngre människor.
Hur då?
– Genom att synliggöra hembygdsgårdar och vandringsleder men också genom att försöka skapa aktiviteter över generationsgränserna. Det finns ju ett sug från unga att lära sig gamla hantverk och det kan vara en sådan aktivitet.

Fakta/Anna-Karin Andersson
Ålder: 62 år.
Bor: På Fröjdberget, Nyhammar.
Familj: Maken Gunnar, dörrarna Maria och Lina samt två barnbarn.
Yrke: Egen företagare.
Uppdrag: Inom kyrkan och hembygdsrörelsen.
Intressen: Hembygdsforskning.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS