ANNONS

I över 40 år har Anders Larsson haft sin arbetsplats på pappersbruket i Kvarnsveden. Nu kan den epoken snart vara slut eftersom Stora Enso planerar att lägga ner bruket permanent. “Det är svårt att förstå att det kommer att vara helt öde, tomt och tyst här”, säger han.
Foto: Karin Diffner

Anders har jobbat på KP i över 40 år – “Svårt att förstå att det ska bli helt öde”

KVARNSVEDEN. Efter över 40 år på samma arbetsplats kan det snart vara sista dagen som Anders Larsson stämplar in. – Det är svårt att förstå att det kommer att vara helt öde, tomt och tyst här, säger han.

Det är en bedövande vacker tisdag i april då de ivrigaste träden i Kvarnsveden är på väg att börja slå ut. För några timmar sedan fick Anders Larsson och hans arbetskamrater på pappersbruket ett sms där det stod att de skulle få viktig information.
– Och när sedan vd:n dök upp i bild och såg så bedrövad ut, så förstod man att det var allvar, säger han.

Anders är uppvuxen på Mogatan, knappt en kilometer från bruket. Han har växt upp med att se röken från skorstenarna, höra ljudet från visslan som larmade om skiftbyte. Hans pappa jobbade på bruket, likaså hans bror och många av kompisarnas föräldrar. På sommarlovet efter nian var det Anders tur att börja, bara 16 år gammal.
– Jag började den 7 juni 1979. Jag var för ung för skift, så jag fick ingå i städgruppen som städade under maskinerna och gjorde diverse andra jobb, berättar Anders.
Han hade tänkt gå gymnasiet men hamnade på fel linje och tyckte det vore bättre att tjäna pengar till sitt musikintresse. Så i oktober samma år var Anders tillbaka på KP igen – och fick fast jobb direkt.
– KP törstade ju efter folk då. Vi som anställdes 1979 var den största kullen som fick guldklocka sedan.
När Anders började fanns sju pappersmaskiner igång. Bara några år senare började det stramas åt lite grann.
– Då gick jag över på skiftgång för att producera papper som operatör. Att vara på maskin gav en tryggare anställning.

I snart 42 år har Anders gått till samma arbetsplats och trivts för det mesta.
– Det är inte det mest välbetalda jobbet, men Stora Enso har varit en bra arbetsgivare, facket har ordnat mycket vid sidan om och kamratskapen har varit god. Det är KP-andan, säger Anders och ler lite stolt.
Kan du beskriva KP-andan?
– Vi är duktiga på att peppa varandra och prata med varandra även i krissituationer som den här.
Hur är stämningen nu?
– Jag tror de flesta inte riktigt har förstått vad det innebär än. Vi har ju haft på känn att det skulle komma något, men när man väl får ett sådant här domedagsbeslutet; att bruket ska stängas helt, så är man inte förberedd. Det blir en chock.
Anders tror att det tar ett tag för honom och många arbetskamrater att smälta tisdagens besked.
– Ja, när man kommer hem ikväll, får av sig arbetskläderna och sätter sig i soffan tillsammans med de där hemma, då tror jag att vi landar.
Hur tänker du själv om framtiden?
– Jag har ju aldrig varit arbetslös utan varit trygg här, så det är klart att det blir konstigt att ge sig ut på arbetsmarknaden. 58 år känns ju också som en taskig ålder att börja söka jobb i.

Förutom osäkerheten över sin egen framtid tycker Anders det känns overkligt att hela pappersbruket ska tömmas på liv och verksamhet.
– De säger att en av maskinhallarna som jag jobbar i är lika stor invändigt som hela Titanic. Och nu ska den bli tom, tyst och helt öde. Inte ens timmerbilarna som åkt förbi här dagligen sedan jag var liten kommer att göra det.
– Det blir väldigt konstigt.
Men Anders är också glad över att ha fått vara del av en svensk exportindustri under många år.
– Det känns inspirerande att ha varit med och dragit ett litet lass av det vi i Sverige lever av, att ha bidragit till vår välfärd.

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS