ANNONS

Stockholmstjejen Amelie Sjöstrand Gereholt behövde en utmaning och köpte gamla skolan i Stora Moren. Nu har hon renoverat den men ska sälja eftersom en ny utmaning väntar henne. “Det var jätteroligt att se hur mycket man faktiskt klarar”, säger hon.
Foto: Karin Diffner

Amelie renoverade hela skolan – nu väntar nästa utmaning

SMEDJEBACKEN. Stockholmstjejen Amelie Sjöstrand Gereholt behövde ett projekt som utmaning och hittade den gamla skolan i Stora Moren, långt ifrån allfarvägarna. Nu har hon rustat den, lämnat storstan och driver numera pensionat i Ängelsberg. – Det är en slump att jag köpte skolan, men det är jag väldigt glad för – även om det är lite sorgligt att sälja den nu, säger hon.

Någon mil från Söderbärke på väg mot gränsen till Västmanland ligger Stora Moren, en liten, liten by vid en grusväg där knappt någon passerar. Ett par hus finns där och så den gamla småskolan från 1876.
–Många fick nog gå långt för att komma till skolan förr, säger Amelie Sjöstrand Gereholt.
Hon sitter på den solvarma trappan och tittar ner för kullen där björkarna precis slagit ut och två citronfjärilar jagar varandra.
– Det är en speciell känsla här, så lugnt och tyst, säger hon.

Amelie jobbade tidigare som programmerare och bodde sedan i flera år i Tokyo där hon arbetade som fotograf.
– Jag har alltid varit intresserad av det visuella och kreativa. Tycker jag att det är roligt och kan arbeta självständigt så kan jag jobba hur hårt som helst.
Länge har Amelie letat efter ett renoveringsprojekt som utmaning. Efter att ha rustat sin egen lägenhet vid Mariatorget visste hon också att hon klarade av en hel del.
– Jag har alltid varit intresserad av byggnadsvård och när jag hittade det här huset så var det nästan ett ödehus men ändå så många detaljer som var välbevarade. Det har varit en familj som hade haft det som sommarhus sedan 1950-talet och inte gjort så mycket åt det.

Det var nära att Amelie aldrig åkte på visningen, men när hon väl gjort det visste hon att hon hittat rätt. Hösten 2018 började hon arbetet och bodde tidvis helt ensam i den stora skolan.
– Det var lite läskigt att sova själv så här mitt inne i skogen innan man vant sig. Jag vaknade i början av dunsar, krafsande och gnyende, så då var jag inte så kaxig längre, säger hon och ler.
– Men det var bara en grävling under golvet.

Amelie visar in i den pampiga skolan med lärarinnebostad i ena halvan, kapprum och skolsal i den andra. Tanken var att skolan skulle bli beboelig året runt och inte sakna vanliga bekvämligheter. Men hon har valt att göra själva skolsalen till ett litet museum med hjälp av bänkar, planscher och andra gamla skolprylar som hon hittat på vinden.
– Tur att det var sparat.

Under snart tre år har Amelie, delvis med hjälp av sin mamma Sonja, sambon Linus och hans son Vide, ägnat mycket tid åt att försöka återställa skolan som den en gång kan ha sett ut.
De har bland annat målat och tapetserat över väggar i 60-talsstil, rivit ut plastmattor, slipat golv, sanerat el, installerat förbränningstoalett och inrett i gammal stil.
– Jag inte lagt mer än 100 000 på materialet. Det är också en del av utmaningen att göra så mycket som möjligt med liten budget. Allt är köpt på Blocket eller på loppis.
Hur många timmars jobb har du lagt ner?
– Gud, det vet jag inte. Men det är månader.

Trots att hon i början fick pulsa i snön för att gå på dass eller hämta vatten från brunnen har hon inte ångrat sig. Inte heller när hon rev bort takpapp i ett av sovrummen och tusentals döda myror föll ner tyckte hon att det var ett dåligt husköp. Och när hon ägnat åtskilliga dagar åt att försöka göra ett skurgolv i vardagsrummet för att sedan inse att plankorna var för smala bröt hon inte heller ihop.
– Jag hade nog sparat ett par veckors jobb om jag hade förstått det tidigare, men det var ju ändå en erfarenhet. Jag har lärt mig oerhört mycket. Och det är jätteroligt att se hur mycket man klarar.
Vad gjorde du med golvet?
– Jag fick måla det i stället.

Och tack vare restaureringen upptäckte Amelie och Linus att de trivdes i de här trakterna och bestämde sig för att flytta från Stockholm. I Fagersta hittade de och köpte Engelsbergs pensionat som har nästan lika gamla anor som skolan.
– Det har drivits som pensionat sedan 1907, har tinnar och torn och sjöutsikt. Vi blev helt förälskade, utbrister Amelie.
Där finns också en del att renovera och en rosenträdgård att sköta förutom själva pensionatet. Att paret också ska få sitt första gemensamma barn i höst gjorde att Amelie insåg att hon inte hinner med skolan i Stora Moren också. Därför säljer hon den.
– Det är lite sorgligt för jag har fäst mig vid huset, men jag är väldigt glad att jag köpte det. Och jag hoppas att nästa ägare vill bevara skolan och inte bara river ut allting.

Fakta/Amelie Sjöstrand Gereholt
Ålder: 33 år.
Bor: I Ängelsberg, Fagersta.
Familj: Sambon Linus, tre bonusbarn och ett barn på väg.
Gör: Driver pensionat.
Intressen: Trädgård, rosor, gamla hus, renovering och inredning.

Foto: Carina Heed

Fakta/Stora Morens skola
Skolan kom till på 1870-talet eftersom barnkullarna då var stora.
Det kunde vara besvärligt att komma till skolan på små stigar, särskilt vintertid, och många barn kunde ha 3-4 kilometer till skolan.
Skolan lades ner 1943. Den sista lärarinnan hette Anna Öhnell och var mycket omtyckt.
Efter 1943 blev byggnadens byns samlingsplats. På höstarna kom prästen från Söderbärke och höll husförhör. Man hade också varje år en fest för barn som kallades Andersfesten. Ett annat nöje på 1940-talet var när Frälsningsarmén från Norberg kom till skolan.
Källa: Larsbo bruks vänner (Bärkebygden)

Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS