Bilfärden med Börje Forslund, lokalhistorikern från Avesta, fortsätter längs älvens sträckning förbi Dala-Husby och Myckelby. Vi svänger vi nordväst in på riksväg 69 vid Fäggeby.
Men snart tar vi vänster in på en mindre väg igen och stannar till i Rankhyttan. Där kliver vi ur bilen och klättrar in i en röd timmerlada, tom på innehåll, men fylld av namninskriptioner på väggarna.
Börje berättar varför vi är här.
– Gustav Vasa tog tjänst som dräng här och enligt sägnen var det när han tröskade säd här som en piga såg en guldtråd sticka fram från de fina kläderna han hade under sin drängklädsel. Pigan sprang till sin husbonde Anders Persson, som kände igen Gustav, för de hade varit studiekamrater.
Av Anders Persson blev Gustav Vasa rådd att fortsätta färden till Ornäs där han skulle få hjälp av en man vid namn Arendt Persson. Gustav följde rådet och efter ett drama i Torsång, då han trampade igenom isen på Runn, tog han sig runt sjön till Ornäsgården.
Vi tar oss också runt, fast med bil, och kommer fram till Ornässtugan, ett stort rött loft som varit museum sedan mitten på 1700-talet. Därinne får vi en spontan rundvandring tillsammans med museichefen Åsa Ehlis, som fyller på berättelsen åt oss.
– Ornäs var en stor gård. Att ha en så stor gäststuga var en markering av makt. Gustav Vasa kom hit för att han behövde hjälp av mäktiga män och Arendt Persson var mäktig i bygden.
Åsa Ehlis ledsagar oss fram till det berömda dasset. Ett trångt rum med en ihålig bänkrad och med en viss fallhöjd ner till marken därunder.
Det var alltså här Gustav Vasa fick klämma sig igenom för att fly när de danska knektarna var honom tät i hälarna. Vem som förrådde honom är inte helt klarlagt, men berättelsen antyder att Arendt och hans svärfar var inblandade.
– Gustav hade blivit väl mottagen här och känt sig trygg. Men Arendt begav sig iväg till svärfadern i Säter. Men såg hans fru Barbro Stigsson, som gick och varnade Gustav.
Barbro Stigsson hade alltså koll på att när Arendt sökte upp hennes far, så skulle det sluta med att danska knektar kom.
Men varför var Gustav Vasa tvungen att fly genom dasset? Hade han inte tid att smita iväg på ett något renligare sätt?
– Det kan vara så att ingen annan på gården fick märka att han försvann. Eller så hade det gått så lång tid att knektarna redan hunnit dit, säger Åsa Ehlis.
I vilket fall som helst kom Gustav undan. En dräng skjutsade honom på en släde rakt över Runns isar till Korsnäs. Den här gången höll isen. Hur det gick sen berättar vi nästa gång.
