22,5 miljoner söks för miljöstädningen

Fabriksområdet i Fredriksberg har undersökts i omgångar sedan början av 2000-talet sedan kommunen utfärdade ett illa respekterat tillträdesförbud 1998. Bruket klassas som högsta riskklass och står som nummer två på Länsstyrelsens prioriteringslista.
I SGU och Länsstyrelsen Dalarnas ansökan om statsbidrag från Naturvårdsverket på 22 515 000 kronor så kostnadsberäknas rivning av fabrikerna och saneringen till sammanlagt 35,5 miljoner, varav rivningen av de fallfärdiga byggnaderna till 15,2 miljoner som kommunen tvingas bekosta då dessa inte omfattas statsbidragsreglerna.

I en rapport från länsstyrelsen från 2000 kan man läsa om den tidsanda då föroreningarna spreds:
“Redan 1905 hade man blivit medveten om att utsläppen från fabriken av fibrer och lut orsakade problem och fiskdöd. Man byggde då dammar intill Liälven söder om sulfitfabriken för att samla upp luten där den kunde syresättas….
….Kisaskan från svavelkisförbränningen spreds längs järnvägarna då det var ett utomordentligt ogräsbekämpningsmedel på grund av sitt svavelinnehåll. Kisaskan kan även
innehålla tungmetaller.”
Än idag så växer inget på banvallar och deponier.

SGU har tagit på huvudansvaret för saneringen av bruksområdet och rivning. Ansvarsutredningen visar att kiaskan som är det största problemet spreds före 1919 och där kan ingen ställas till ansvar. Stora Enso har ett visst ansvar enligt miljöbalken som bedöms till närmare 1,2 miljoner kronor men i övrigt blir det kommun och staten som får betala om naturvårdsverket beviljar bidraget i år.
– Jag är hoppfull, Naturvårdsverket verkar ha en positiv syn på detta projekt, säger Göran Eriksson, samhällsbyggnadschef i Ludvika kommun och han motiverar detta med att Naturvårdsverket i höstas gick in med akut stöd på en miljon när två gamla oljecisterner med tjockolja som sprang läck 2017 och som SGU rev och sanerade ett par kubik eldningsolja i november i fjol och man forslade bort 370 ton oljeförorenad jord

På Naturvårdsverket vågar inte handläggaren Jonas Fors ge någon prognos om det blir pengar till Fredriksbergssaneringen i år.
– Vi fördelar åtgärdsbidrag till många förorenade områden runt om i Sverige där Fredriksberg är en av många ansökningar. Eftersom vi har en begränsad budget och många ansökningar att fördela bidrag till så har vi inga möjligheter att ge några prognoser om eventuella bidrag.

SGU hoppas på bidrag i år och hoppas då kunna projektera för rivningen i år, riva byggnaderna nästa år och projektera efterbehandlingen genomföra följande under 2021:
Sanering av kisaskeområdet, 7300 kvadratmeter med arsenik, kvicksilver och andra metallföroreningar
Borttagning av kisaska från cykelbanorna (de tidigare banvallarna)
Sanering av oljeförorenade områden.
Täckning av de tre mesadeponierna som bedöms ha en volym på 300 000 kubikmeter.

Samhällsbyggnadschefen Göran Eriksson berättar att kommunen hos regeringen ansökt om expropriation av de herrelösa fastigheterna:
– Detta regeringsbeslut är nödvändigt för att dessa åtgärder ska kunna genomföras, konstaterar Eriksson som beklagar att kommunen måste gå in med rivningspengar.

Tillägg 18/3 2019:

Länsstyrelsen i Dalarnas ansökan om stöd för sanering av Fredriksbergs pappersbruk har nu beviljas av Naturvårdsverket och 3,2 miljoner kronor i bidrag till saneringsförberedelser år 2020.

FAKTA: Historien om “fabrikera”

Järnbruket (smedjor) i Fredriksberg anlades 1729 och smedjorna i Annefors (där senare pappersbruket byggdes) anlades 1736. När järnvägen dragits dit byggdes 1876 också en masugn i Annefors.

Järntillverkningen vid bruket avvecklades 1898 då masugnen stängdes och sulfitmassafabriken startades, 1910 en sulfatmassafabrik och 1931 startades papperstillverkning.

Sulfitfabriken lades ned vid årsskiftet 1961 – 1962. Sulfatfabriken och pappersbruket stängdes 1972.

Publicerad i Annonsbladet (Ludvika/Smedjebacken) vecka 11 2019