ANNONS

”Det mesta här är intakt och i många avseenden väldigt häftigt. En fantastisk plats som vi vill visa upp”, säger Falu gruvas museipedagog Johanna Nybelius apropå den centralt belägna tillika historiskt inramade Silverhyttan i Falun.
Foto: Sonny Jonasson

100 år senare – historiefylld hytta står stark

FALUN. En i dubbel bemärkelse okänd juvel. Mitt i Falun. Hand i hand med tidens tand. Silverhyttan – ett glänsande stycke historia i blytung miljö. – Det här var trots arbetsmiljön ett eftertraktat jobb som också gav lite mer betalt, berättar Falu gruvas museipedagog Johanna Nybelius angående dåtidens värv i hyttan.
För att landa i rätt tidsera bör almanacka med minst 120 år på nacken rotas fram.
Alternativt snitslas tankarna längs en epok i Faluns industrihistoria som präglas av gruvdrift.
I denna föds förnyelse grundad i förädling.
– Den första större silverhyttan byggs i slutet av 1700-talet och den här silverhyttan är från slutet av 1800-talet, berättar Johanna Nybelius.
– Den är sedan i gång till 1921, vilket är i samma veva som också hanteringen av kopparvitriolen avtar i Falun.
Epoken som i och med Silverhyttan närmar sig vägs ände övergår i nya tider, nya metoder.
Dessförinnan ska dock hyttan utgöra ett bjärt utropstecken i lokalhistorien.
Den bearbetning som sker från fult till fint bär bitvis fascinerande förtecken.
Johanna Nybelius guidar i ett grynigt flöde av lortiga laddningar.
Där skatten så att säga väntar vid regnbågens slut.
– Materialet man utgår från är spill från gruvan kallat stapeljox. Detta genomgår sedan flera omfattande förädlingssteg i hyttans ugnar.
Hon utvecklar:
– Av flera hundra kilo flytande massa får man till sist fram en tacka innehållande guld och silver. Allt som allt kräver det här cirka en månads arbete, beskriver Johanna en tålamodskrävande yrkesgärning.

Johanna Nybelius intill raden av ugnar i Silverhyttan. Foto: Sonny Jonasson
Som alltså vid denna tidpunkt ändock är eftersträvansvärd hos mången gruvarbetare.
– Ja, och det ger också lite mer betalt, inflikar Johanna Nybelius och upplyser att denna för uppdraget utvalda skara består av blott 2-3 individer.
Faluborna som håller Silverhyttan aktiv utför sitt gebit i en över tid rentav livsfarlig arbetsmiljö.
– Vi har inga siffror för just den här hyttan som pekar direkt på sambandet, men generellt når människor i detta yrke tyvärr inga högre åldrar, konstaterar Nybelius.
Och ger faktagrundad inblick i en yrkesvardag som kan liknas vid att gå tolv ronder mot några av periodiska systemets mest ogästvänliga ringhörnor.
Att framställa silver och guld är i denna tidsålder och via till buds stående metod ingen lek.
Museipedagog Nybelius återger scenarion av idel prövningar på vägen mot ädla valörer.
– Det är väldigt mycket bly i silversmältning, och vi vet att de inte har någon vidare skyddsutrustning på den här tiden.
– Ett slags munskydd samt tygskydd över armarna är allt. I det slutliga förloppet att skilja silver från guld nyttjades ren, kokande svavelsyra.
Därtill exponeras alltså arbetarna för stora mängder bly samt arsenik.
Hårda tider.
Med skimrande produkter som resultat.
– Materialet förädlas i olika steg i hyttans totalt fem ugnar, och den sista fineringsprocessen tar cirka 2-3 dagar. Sedan har man i sin hand en liten guldtacka, berättar Johanna.
Och vittnar om silvrets ofta för samhällssyfte stöpta slutdestination.
– Silvret som härstammar från hyttan här i Falun hamnar inte sällan hos det statliga Myntverket och blir således valuta.
Vägen fram, från jox till juvel, är bevisligen lång och utmanande i fråga om både fysisk insats och konsekvens.
Häpnadsväckande hållplatser i det månadslånga skede som tillägnas ädelmetaller finns dock.
– När silver separeras från bly blir helheten efterhand allt klarare. När detta är som allra tydligast ses metallerna i skikt, och detta kallas att silvret blickar, redogör Nybelius.

Silverhyttan är belägen i centrala Falun, strax bredvid Faluån och på stadens gruvliga sida. Foto: Sonny Jonasson
Anmärkningsvärt gällande yrkets kravprofil är också att ugnarna för varje enskilt förädlingsflöde byggs upp på nytt.
Och golvet ska därtill utgöras av benmjöl.
– Ja, och enligt dåtidens bedömning skulle just benmjöl från häst- och koben vara bäst för ändamålet, upplyser Johanna.
I en historiskt inramad passus berättar hon att vissa av materialens själva ursprung kan ge en fingervisning om samtida och framtida förehavanden i jakt på ädla metaller.
– När det cirka två miljarder år tillbaka blir varmare på den här planeten höjer sig de tektoniska plattorna på havets botten och vatten sipprar genom.
– Till följd av detta skapas sedermera så kallade ”black smokers”, skorstensliknande formationer som står på havsbottnen och spyr ut svavel, fortsätter hon.
Och resumerar nära människans jakt på resurser.
– När vi tömmer ut marken är det sedan sannolikt havet vi vänder oss till för att söka metalliska tillgångar.
Museipedagogen återvänder sedan till sammanhang i Silverhyttan, där rigorösa åtgärder på senare år vidtagits för att städa upp interiören.
Ett decimeterdjupt lager av bös omöjliggjorde vistelse i hyttan av såväl praktiska som främst hälsobaserade skäl.
– Länsstyrelsen viker då medel till en stor sanering, och vi snackar sanering på den nivå där de som utför den bär rymddräkter, skrattar Johanna.
Falu gruva gläds nu även åt att inom kort åter kunna erbjuda privata guidningar i Silverhyttan, och nyligen upplät man också dess hisnande innanmäte för allmänheten.
Här finns ett för Falun både gruvligt och grandiost kapitel vars kontenta genom åren fallit i glömska, anar Johanna Nybelius.
Som också hyllar dåtidens dokument signerade museiansvariga Aina Stenklo.
Dessa skänker kunskap om det som i dag utgör Faluns fina gamla Silverhytta.
Till inre och yttre attribut en för staden unik företeelse.
– Du kan inte riva en byggnad av det här slaget. Det är slaggtegel i hela hyttan, och det hittas bara på orter kända för gruvdrift.
– Det mesta här är intakt och i många avseenden väldigt häftigt. En fantastisk plats som vi vill visa upp.
Dela på facebook
Facebook

ANNONS

Reporter

ANNONS

ANNONS